onsdag 19 maj 2010

Här är din brud ej hemma

O, jag längtar, min Gud, till dig,
Här är din brud ej hemma!
När vill du komma och hämta mig,
När skall min vandring sluta sig,
Och jag, frälst från all våda,
Evigt ditt anlet´ skåda?

Här i ett torrt och törstigt land,
Här är din brud ej hemma!
Här går hon tryckt utav hyddans band
Och, fast av ordet styrkt ibland,
Medan dagarna ila –
Har hon ej här sin vila.

Känns det ock stundom lugnt och gott,
Här är din brud ej hemma!
Nej, hon vill hasta, ja, hasta blott,
Tills hon det goda landet nått,
Som du henne skall giva,
Där hon evigt får bliva.

Dagar komma och dagar gå,
Här är din brud ej hemma!
En gång likväl skall för henne slå
Ljuvlig och kär en timme – då
Hemmets port sig upplåter
Och ej sluter sig åter.

Då, vilken fröjd, o, min Jesu kär,
Då, då är bruden hemma!
Då får hon skåda dig, som du är
Och för evigt bliva dig när
Och med ej tröttad tunga
Härligt din nåd besjunga.



Ursprungligen:
O, jag längtar, min Gud, till dig,
Här är din brud ej hemma!
När vill du komma och hemta mig,
När skall min vandring sluta sig,
Och jag, frälst från all våda,
Evigt ditt anlet´skåda?

Här i ett torrt och törstigt land,
Här är din brud ej hemma!
Här går hon tryckt utaf hyddans band
Och, fast af ordet styrkt ibland,
Medan dagarna ila –
Har hon ej här sin hvila.

Käns det ock stundom lugnt och godt,
Här är din brud ej hemma!
Nej, hon vill hasta, ja, hasta blott,
Tills hon det goda landet nått,
Som du henne skall gifva,
Der hon evigt får bliva.

Dagar komma och dagar gå,
Här är din brud ej hemma!
En gång likväl skall för henne slå
Ljuflig och kär en timme – då
Hemmets port sig upplåter
Och ej sluter sig åter.

Då, hvilken fröjd, o, min Jesu kär,
Då, då är bruden hemma!
Då får hon skåda dig, som du är
Och för evigt blifva dig när
Och med ej tröttad tunga
Härligt din nåd besjunga.

1 kommentar: