torsdag 20 maj 2010

Jag får det allt

Jag får det allt – här gäller blott att bida
En liten tid i tron och hålla ut.
Hur långsamt väntans stunder ofta skrida,
Jag får det allt, som Herren sagt, till slut.
Vad här jag måste till en tid försaka
Av kännbar fröjd och Herrens ljuvlighet,
Det står mig ju i rikligt mått tillbaka,
Och kanske förrän själv jag anar det.

Jag får det allt: en salig, ny förmåga
Att älska Jesus såsom aldrig här,
Ett hjärta, fritt från syndens nöd och plåga,
Ett sinne, som i allt blott Gud begär,
En tunga, som kan utan trötthet lova
Från evighet till evighet Guds Lamm,
En himmelsk blick – o, underfulla gåva –
För Herrens väg, där den i moln gått fram.

Jag får det allt: den ro varav jag känner
En ljuvlig försmak re´n, hur svag den är;
En evig sammanvaro med Guds vänner,
Varefter jag så ofta törstat här.
Jag får det allt: ett evigt liv med bröder,
Som alla, alla äro ett i Gud,
När ifrån öster, väster, norr och söder
De stämmer in i samma lovsångs ljud.

Jag får det allt: det lilla jag försakar
För Herrens skull, jag får det allt en gång.
Han, som så hult de sinas väl bevakar
Och hemligt lättar deras bördors tvång,
O, skulle Han dem något skyldig bliva,
O, skulle Han väl svika deras hopp?
Nej, tusenfaldigt mer skall Han dem giva
Än de i tron för Honom offrat opp.

Jag får det allt – så stilla hjärtats frågor
Och gör mig nöjd, o Herre, blott med dig!
Du, som har makt utöver vind och vågor,
Bjud alla otrons vågor lägga sig!
När det och det jag redan ville äga,
Och väntanstiden kännes tung och lång,
O, låt mig höra dig i ordet säga:
”Var stilla blott – du får det allt en gång!”



Ursprungligen:
Jag får det allt – här gäller blott att bida
En liten tid i tron och hålla ut.
Hur långsamt väntans stunder ofta skrida,
Jag får det allt, som Herren sagt, till slut.
Hvad här jag måste till en tid försaka
Af känbar fröjd och Herrens ljuflighet,
Det står mig ju i rikligt mått tillbaka,
Och kanske förrän själf jag anar det.

Jag får det allt: en salig, ny förmåga
Att älska Jesus såsom aldrig här,
Ett hjerta, fritt från syndens nöd och plåga,
Ett sinne, som i allt blott Gud begär,
En tunga, som kan utan trötthet lofva
Från evighet till evighet Guds Lam,
En himmelsk blick – o, underfulla gåfva –
För Herrens väg, der den i moln gått fram.

Jag får det allt: den ro hvaraf jag känner
En ljuflig försmak re´n, hur svag den är;
En evig sammanvaro med Guds vänner,
Hvarefter jag så ofta törstat här.
Jag får det allt: ett evigt lif med bröder,
Som alla, alla äro ett i Gud,
När ifrån öster, vester, norr och söder
De stämma in i samma lofsångs ljud.

Jag får det allt: det lilla jag försakar
För Herrens skull, jag får det allt en gång.
Han, som så huldt de sinas väl bevakar
Och hemligt lättar deras bördors tvång,
O, skulle Han dem något skyldig blifva,
O, skulle Han väl svika deras hopp?
Nej, tusenfaldigt mer skall Han dem gifva
Än de i tron för Honom offrat opp.

Jag får det allt – så stilla hjertats frågor
Och gör mig nöjd, o Herre, blott med dig!
Du, som har magt utöfver vind och vågor,
Bjud alla otrons vågor lägga sig!
När det och det jag redan ville ega,
Och väntanstiden kännes tung och lång,
O, låt mig höra dig i ordet säga:
”Var stilla blott – du får det allt en gång!”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar