Tacksägelse för Guds ord

Pris vare dig, o Jesu huld
För nådens dyra ord,
Mer värt än silver eller guld
Och allt på denna jord.

Ja, vad är ädelstenens glans
Och äkta pärlan själv
Mot ordets sköna löfteskrans,
Mot livets klara älv!

Den väg, som nyss i mörker låg,
Hur blev med ens den klar,
Blott jag i ordets ljus den såg
Så rik, så underbar!

En blick in i dess helgedom
Hur den förvandlar allt!
Den värld som nyss var mörk och tom
Får där en ny gestalt.

Det ger den döde liv på nytt,
Gör glad, den nyss gick böjd,
Hur mycken nöd det re´n förbytt
I outsäglig fröjd!

Ty nog och övernog det har
För hela världens törst,
Varhelst den gör sig uppenbar,
Där den ock är som störst.

O, kunde jag då, Herre kär
Av hjärtat tacka dig
För detta dyra ord, som är
Ett ljus på all min stig!

Ack, giv det vingar – sänd det ut
Kring hela jordens rund!
Förena folken så till slut
Uti ditt fridsförbund,

Att snart från söder och från nord
En enig lovsångs ton
Till himlaskarans fröjd blir spord
Inför din äras tron!



Ursprungligen:
Pris vare dig, o Jesu huld
För nådens dyra ord,
Mer värdt än silfver eller guld
Och allt på denna jord.

Ja, hvad är ädelstenens glans
Och äkta perlan sjelf
Mot ordets sköna löfteskrans,
Mot lifvets klara elf!

Den väg, som nyss i mörker låg,
Hur blef med ens den klar,
Blott jag i ordets ljus den såg
Så rik, så underbar!

En blick in i dess helgedom
Hur den förvandlar allt!
Den verld som nyss var mörk och tom
Får der en ny gestalt.

Det ger den döde lif på nytt,
Gör glad, den nyss gick böjd,
Hur mycken nöd det re´n förbytt
I outsäglig fröjd!

Ty nog och öfvernog det har
För hela verldens törst,
Hvarhelst den gör sig uppenbar,
Der den ock är som störst.

O, kunde jag då, Herre kär
Af hjertat tacka dig
För detta dyra ord, som är
Ett ljus på all min stig!

Ack, gif det vingar – sänd det ut
Kring hela jordens rund!
Förena folken så till slut
Uti ditt fridsförbund,

Att snart från söder och från nord
En enig lofsångs ton
Till himlaskarans fröjd blir spord
Inför din äras tron!