Pilgrimen

” I tron äro alla dessa döda och
hafva dock intet fått af löftet, utan
sett det fjerranefter och trott deruppå
och låtit sig nöja, bekännande sig
vara gäster och främmande på jorden.
Ty de, som sådant säga, gifva tillkänna,
att de söka ett fädernesland.”
Hebr 11:13-14

”Du ilande pilgrim, vart skyndar du hän?
Kom vila en stund här bland lustgårdens trän!”

-”Nej, hemmet mig vinkar, min vila det är
Att skynda mot glädjen, som väntar mig där.”

-”Men högt står dock solen på himmelen än,
Och fåglarna sjunga så ljuvligt, min vän.

Och blommorna dofta så skönt vid din väg,
O, vill du ej binda en krans åt dig, säg?

Kom sätt dig vid stranden av spegelklar flod,
Det livar, det stärker din håg och ditt mod!”

-”Nej, hemmet mig vinkar, där uppe jag skall
Få sitta vid livsälven, ´klar som kristall´.

Till sången, likt dånet av skummande våg,
Kring glänsande tronen, dit hän står min håg.

Hur ljuva de rosor du bjuder mig på,
De sakna ej stingande törnen ändå.

Men hemma på hinsidan Jordan – ack, ja,
Där plockar jag rosor, som taggar ej ha.

Blott tanken på hemmet gör pilgrimen stark,
Han vågar ej vila på osäker mark.

Blott tanken på hemmet förnyar hans hopp
Och lyfter de maktlösa händerna opp.

Så gör mig ej hinder, du lockande värld,
Till hemmet i höjden går ilande färd.”





Ursprungligen:
” I tron äro alla dessa döda och
hafva dock intet fått af löftet, utan
sett det fjerranefter och trott deruppå
och låtit sig nöja, bekännande sig
vara gäster och främmande på jorden.
Ty de, som sådant säga, gifva tillkänna,
att de söka ett fädernesland.”
Hebr 11:13-14

”Du ilande pilgrim, hvart skyndar du hän?
Kom hvila en stund här bland lustgårdens trän!”

-”Nej, hemmet mig vinkar, min hvila det är
Att skynda mot glädjen, som väntar mig der.”

-”Men högt står dock solen på himmelen än,
Och fåglarna sjunga så ljufligt, min vän.

Och blommorna dofta så skönt vid din väg,
O, vill du ej binda en krans åt dig, säg?

Kom sätt dig vid stranden af spegelklar flod,
Det lifvar, det stärker din håg och ditt mod!”

-”Nej, hemmet mig vinkar, der uppe jag skall
Få sitta vid lifselven, ´klar som kristall´.

Till sången, likt dånet af skummande våg,
Kring glänsande tronen, dit hän står min håg.

Hur ljufva de rosor du bjuder mig på,
De sakna ej stingande törnen ändå.

Men hemma på hinsidan Jordan – ack, ja,
Der plockar jag rosor, som taggar ej ha.

Blott tanken på hemmet gör pilgrimen stark,
Han vågar ej hvila på osäker mark.

Blott tanken på hemmet förnyar hans hopp
Och lyfter de magtlösa händerna opp.

Så gör mig ej hinder, du lockande verld,
Till hemmet i höjden går ilande färd.”