Sörj ej över dem, som sover!

Sörj ej över dem, som sova
Med Guds frid i gravens sköt!
De en gång ock skola lova
Herre Gud för vilan söt,
Ja, för segern över döden,
Genom Kristus skänkt åt dem,
Och för vägen genom nöden
Till den rätta glädjens hem.

Herren själv ju säga låter
Till vårt arma hjärtas tröst,
Att när Han skall komma åter
Vid basunens tordönsröst,
Skall Han först ur graven kalla
Dem, som dött i Jesu tro,
Och därefter samla alla
De som leva, till sin ro.

O, den sälla morgonstunden
Är väl värd en sorgens natt!
Vissnar än vart blad i lunden,
Må vi ändå bida glatt!
Snart vi återfå de kära,
Som i förväg gått dit opp.
Herren vare tack och ära
För så ljuvligt framtidshopp!




Ursprungligen:
Sörj ej öfver dem, som sofva
Med Guds frid i grafvens sköt!
De en gång ock skola lofva
Herre Gud för hvilan söt,
Ja, för segern öfver döden,
Genom Kristus skänkt åt dem,
Och för vägen genom nöden
Till den rätta glädjens hem.

Herren sjelf ju säga låter
Till vårt arma hjertas tröst,
Att när Han skall komma åter
Vid basunens tordönsröst,
Skall Han först ur grafven kalla
Dem, som dött i Jesu tro,
Och derefter samla alla
De som lefva, till sin ro.

O, den sälla morgonstunden
Är väl värd en sorgens natt!
Vissnar än hvart blad i lunden,
Må vi ändå bida gladt!
Snart vi återfå de kära,
Som i förväg gått dit opp.
Herren vare tack och ära
För så ljufligt framtidshopp!