Under Adventstiden

”Zions barn vare glada öfver sin
Konung.” Ps 149:2

Välkommen till fattiga hjärtan,
Du ärans Konung och Gud
Nu viker den hopplösa smärtan,
Nu tystnar ock klagans ljud.

Nu stillar sig tårarnas flöden,
Nu viker mörker och natt,
Ty livet går fram utur döden
Och ljuset oss hälsar glatt.

Se, stjärnan, i ordet oss lovad,
Kring jorden kastar sitt sken!
Så rikt och så härligt begåvad,
Sig fröjde all världen re´n!

Det folk som i mörker försmäktar,
Skall skåda frälsningens råd,
Den själen, som själv intet mäktar,
Skall frälsas av idel nåd.

Ty liv och förlossning oss bringar
Guds Son, Guds väsendes bild,
Han synden och döden betvingar,
Saktmodig, tålig och mild.

Välkommen, o Jesu, till jorden,
Ack drag bland oss alla in!
Vår Goel, vår lösare vorden,
O, gör mig blott helt till din!

Välkommen, o Jesu, att gästa
I fattiga syndares hem!
Välkommen att evigt dig fästa
En utkorad brud bland dem!

Tag bort vad som står dig i vägen,
Gör rum i hjärtat för dig!
Du går ju så huld och så trägen
Jämväl efter mig – ja mig.

Så låt mig för evigt få bliva
Din mödas, din kärleks lön,
Ja, värdes ditt amen ock giva
Åt denna min adventsbön.




Ursprungligen:
”Zions barn vare glada öfver sin
Konung.” Ps 149:2

Välkommen till fattiga hjertan,
Du ärans Konung och Gud
Nu vike den hopplösa smärtan,
Nu tystne ock klagans ljud.

Nu stille sig tårarnas flöden,
Nu vike mörker och natt,
Ty lifvet går fram utur döden
Och ljuset oss helsar gladt.

Se, stjernan, i ordet oss lofvad,
Kring jorden kastar sitt sken!
Så rikt och så härligt begåfvad,
Sig fröjde all verlden re´n!

Det folk som i mörker försmäktar,
Skall skåda frälsningens råd,
Den själen, som sjelf intet mägtar,
Skall frälsas af idel nåd.

Ty lif och förlossning oss bringar
Guds Son, Guds väsendes bild,
Han synden och döden betvingar,
Saktmodig, tålig och mild.

Välkommen, o Jesu, till jorden,
Ack drag bland oss alla in!
Vår Goel, vår lösare vorden,
O, gör mig blott helt till din!

Välkommen, o Jesu, att gästa
I fattiga syndares hem!
Välkommen att evigt dig fästa
En utkorad brud bland dem!

Tag bort hvad som står dig i vägen,
Gör rum i hjertat för dig!
Du går ju så huld och så trägen
Jemväl efter mig – ja mig.

Så låt mig för evigt få blifva
Din mödas, din kärleks lön,
Ja, värdes ditt amen ock gifva
Åt denna min adventsbön.