fredag 22 maj 2009

Det är solsken

Det är solsken där borta på kullens topp,
Det är solsken vid skogens bryn,
Det är solsken i glödande rosens knopp
Och på guldstänkta, lätta skyn;
Men är i ditt hjärta ock solsken?

Det är solsken på dröjande molnets kant,
Det är solsken på berg och dal,
Det är solsken på gräset vid vägens brant
Och i pärlor där utan tal;
Men är i ditt hjärta ock solsken?

Det är solsken på dansande våg, som ler
Bakom vitstammig, högrest björk,
Det är solsken, som tränger så ljuvligt ner
Mellan klippväggen där så mörk;
Men är i ditt hjärta ock solsken?

Det är solsken i lekande barnets blick,
Det är solsken hos gubben ock,
När sitt ljus och sin frid han från ovan fick,
Fastän åren har blekt hans lock;
Men är i ditt hjärta ock solsken?

Har en stråle så klar från Guds kärleks sol
Trängt sig ner i ditt hjärtas hus?
Har en blick av Guds Lamm från dess härskarstol
Gjort din väg genom öknen ljus,
Så bli ock för andra ett solsken!

Ja, var helst du går fram, sprid Guds kärleks sken,
Bliv ett levande Kristi brev,
Som kan läsas med fröjd utav var och en,
Och det Han med sitt finger skrev,
Ja, bli ock för världen ett solsken!

Bli ett solsken, som tyst ock till nattsvart bo
Tränger ljuvligt och sakta ner,
Bringar ljus, bringar frid, ja, och himmelsk ro,
Medan Herren i nåd dig ger
Allt mer av sin frid och sitt solsken.


Ursprungligen:
Det är solsken der borta på kullens topp,
Det är solsken vid skogens bryn,
Det är solsken i glödande rosens knopp
Och på guldstänkta, lätta skyn;
Men är i ditt hjerta ock solsken?

Det är solsken på dröjande molnets kant,
Det är solsken på berg och dal,
Det är solsken på gräset vid vägens brant
Och i perlor der utan tal;
Men är i ditt hjerta ock solsken?

Det är solsken på dansande våg, som ler
Bakom hvitstammig, högrest björk,
Det är solsken, som tränger så ljufligt ner
Mellan klippväggen der så mörk;
Men är i ditt hjerta ock solsken?

Det är solsken i lekande barnets blick,
Det är solsken hos gubben ock,
När sitt ljus och sin frid han från ofvan fick,
Fastän åren ha blekt hans lock;
Men är i ditt hjerta ock solsken?

Har en stråle så klar från Guds kärleks sol
Trängt sig ned i ditt hjertas hus?
Har en blick af Guds Lam från dess herskarstol
Gjort din väg genom öknen ljus,
Så blif ock för andra ett solsken!

Ja, hvar helst du går fram, sprid Guds kärleks sken,
Blif ett lefvande Kristi bref,
Som kan läsas med fröjd utaf hvar och en,
Och det Han med sitt finger skref,
Ja, blif ock för verlden ett solsken!

Blif ett solsken, som tyst ock till nattsvart bo
Tränger ljufligt och sakta ner,
Bringar ljus, bringar frid, ja, ock himmelsk ro,
Medan Herren i nåd dig ger
Allt mer af sin frid och sitt solsken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar