Vad månde Han mena?

När Herren dig tager
I öknen allena
Och sakta dig drager,
Vad månde han mena?

Varför kommer ofta
Han åter och åter,
När blommorna dofta,
När ensam du gråter?

I suset om hösten
I jublet om våren
Den manande rösten
Dig följer i spåren.

När morgonen bräcker,
Du än kan förnimma
Den viskning, dig väcker
I midnattens timma.

Den vän framför andra,
Som köpt dig med smärta,
Vill själv med dig vandra
Och bo i ditt hjärta.

Han vill blott det ena:
En väg till dig finna,
I blodet dig rena,
För himlen dig vinna.

Din väg du fördärvat,
Men rum i Guds rike
Dig Kristus förvärvat –
O, nåd utan like!

Förspill ej den gåvan
Och glöm ej de orden:
För livet där ovan
Du fostras på jorden!


Ursprungligen:
När Herren dig tager
I öknen allena
Och sakta dig drager,
Hvad månde han mena?

Hvi kommer så ofta
Han åter och åter,
När blommorna dofta,
När ensam du gråter?

I suset om hösten
I jublet om våren
Den manande rösten
Dig följer i spåren.

När morgonen bräcker,
Du än kan förnimma
Den hviskning, dig väcker
I midnattens timma.

Den vän framför andra,
Som köpt dig med smärta,
Vill sjelf med dig vandra
Och bo i ditt hjerta.

Han vill blott det ena:
En väg till dig finna,
I blodet dig rena,
För himlen dig vinna.

Din väg du förderfvat,
Men rum i Guds rike
Dig Kristus förvärfvat –
O, nåd utan like!

Förspill ej den gåfvan
Och glöm ej de orden:
För lifvet der ofvan
Du fostras på jorden!