fredag 22 maj 2009

Vem klappar?

(Uppb 3:20)
Vem klappar så sakta i aftonens frid
På ditt hjärta?
Vem nalkas med läkedom, så ljuvlig och blid,
För själens förborgade smärta?

Måhända du hörde det klappandet förr
Och den rösten?
Varför dröjer du nu att öppna din dörr
För livet, för himmelska trösten?

Du känner det ofta så ödsligt och kallt
Mitt i världen;
Du känner det nästan, som fattades allt
Trots glansen av yrande flärden.

Var ros här på jorden sitt törne ju har,
Men den friden,
Som Jesus dig ger, intet törne har kvar,
När dagen en gång är förliden.

Vad är ock på jorden alla ära och glans,
Ja, all lycka
Mot äran och lyckan att helt vara hans
Och låta av Honom sig smycka?

Så öppna i dag för den vän, som så huld
Dig begåvar
Med skatter, långt bättre än Indiens guld,
Och krona och rike dig lovar!


Ursprungligen:
Hvem klappar så sakta i aftonens frid
På ditt hjerta?
Hvem nalkas med läkedom, så ljuflig och blid,
För själens förborgade smärta?

Måhända du hörde det klappandet förr
Och den rösten?
Hvi dröjer du ännu att öppna din dörr
För lifvet, för himmelska trösten?

Du känner det ofta så ödsligt och kallt
Midt i verlden;
Du känner det nästan, som fattades allt
Trots glansen af yrande flärden.


Hvar ros här på jorden sitt törne ju har,
Men den friden,
Som Jesus dig ger, intet törne har qvar,
När dagen en gång är förliden.

Hvad är ock på jorden alla ära och glans,
Ja, all lycka
Mot äran och lyckan att helt vara hans
Och låta af Honom sig smycka?

Så öppna i dag för den vän, som så huld
Dig begåfvar
Med skatter, långt bättre än Indiens guld,
Och krona och rike dig lofvar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar