Jag vill sjunga

O, må Jesus-sången klinga
ljuvligt över berg och dal
Som ett genljud än av sången
Där från Lammets bröllopssal!
Givs det intet annat ämne
För de frälstas sång en gång,
O, då vill jag ej på jorden
Sjunga någon annan sång.

Fri som blomman på sin tuva,
Glad som fågeln på sin kvist,
Vill jag leva för att sjunga
Blott om dig, o Jesus Krist,
Vill jag leva för att fröjdas
Av din godhet mer och mer
Och beprisa högt den kärlek,
Som du mig så rikt beter!

När jag tänker på den lösen,
Varmed du har köpt mig fri,
O, då kan och jag väl stundom
Lite varm om hjärtat bli!
När jag ser, med vilken trohet
Än du fostrar, vårdar mig,
O, då vågar jag med rätta
Tillförse mig allt av dig.

Alla synder du förlåter,
Alla brister helar du!
Alla synder – alla brister –
Se, då är mig hulpet ju!
Vem är den, som vill fördöma,
När du säger: ”Gå i frid”
Och med nåd och kraft mig kröner
Särskilt för var särskild strid.

Hur det mörknar, hur det stormar,
Du är ljus och tillflykt nog,
Du, som helvetet och döden
I den död ock nederslog.
Under dina vingars skugga
Är så lugnt, så tryggt, så gott,
Och jag är så väl beskärmad
Inom detta fasta slott.

O, så bort med alla tvivel:
Såsom Fadren älskat dig,
Så skall du, o Jesu, även
Intill änden älska mig!
Och du kan ej dö, ej svika
Såsom andra vänner – nej,
Vad du lovat mig, det gör du,
Vad du sagt, det felar ej.

O, så vill jag inte sörja,
Själv du sörja vill för allt,
Du, som ger, vad jag behöver,
Och däröver tusenfalt!
Mig skall intet, intet fattas,
Nöd och nåd ju följas så,
Att jag dig för trofast delning
Av dem båda tacka må.

Sen det mig bekymrar föga,
Hur allt annat vänder sig:
Fader, moder, hem och framtid –
Allt du vara vill för mig,
Väg, där ingen väg jag finner,
Råd, där intet råd jag vet,
Nog för himlen och för jorden,
Nog för tid och evighet.


Ursprungligen:
O, må Jesus-sången klinga
Ljufligt över berg och dal
Som ett genljud än af sången
Der från Lammets bröllopssal!
Gifs det intet annat ämne
För de frälstas sång en gång,
O, då vill jag ej på jorden
Sjunga någon annan sång.

Fri som blomman på sin tufva,
Glad som fågeln på sin qvist,
Vill jag lefva för att sjunga
Blott om dig, o Jesus Krist,
Vill jag lefva för att fröjdas
Af din godhet mer och mer
Och beprisa högt den kärlek,
Som du mig så rikt beter!

När jag tänker på den lösen,
Hvarmed du har köpt mig fri,
O, då kan och jag väl stundom
Litet varm om hjertat bli!
När jag ser, med hvilken trohet
Än du fostrar, vårdar mig,
O, då vågar jag med rätta
Tillförse mig allt af dig.

Alla synder du förlåter,
Alla brister helar du!
Alla synder – alla brister –
Se, då är mig hulpet ju!
Ho är den, som vill fördöma,
När du säger: ”Gå i frid”
Och med nåd och kraft mig kröner
Särskildt för hvar särskild strid.

Hur det mörknar, hur det stormar,
Du är ljus och tillflykt nog,
Du, som helvetet och döden
I den död ock nederslog.
Under dina vingars skugga
Är så lugnt, så tryggt, så godt,
Och jag är så väl beskärmad
Inom detta fasta slott.

O, så bort med alla tvifvel:
Såsom Fadren älskat dig,
Så skall du, o Jesu, Äfven
Intill ändan älska mig!
Och du kan ej dö, ej svika
Såsom andra vänner – nej,
Hvad du lofvat mig, det gör du,
Hvad du sagt, det felar ej.

O, så vill jag icke sörja,
Sjelf du sörja vill för allt,
Du, som ger, hvad jag behöfver,
Och deröfver tusenfaldt!
Mig skall intet, intet fattas,
Nöd och nåd ju följas så,
Att jag dig för trofast delning
Af dem båda tacka må.

Se´n det mig bekymrar föga,
Hur allt annat vänder sig:
Fader, moder, hem och framtid –
Allt du vara vill för mig,
Väg, der ingen väg jag finner,
Råd, der intet råd jag vet,
Nog för himlen och för jorden,
Nog för tid och evighet.

Ur Samlade Sånger af LS, Ivar Haeggströms Boktryckeri, Stockholm 1882