Vad fattas dig?

Är det ödsligt och mörkt och kallt
I ditt hjärtas hus,
Söker fåfängt du frid och ro
Här bland stoft och grus,
Då har Jesus, all världens ljus,
Än ej gått upp därinne,
Ty där Han får lysa in, ger Han ett annat sinne.

Fattas något, du vet ej vad,
Fly till honom blott!
Om du än ej förstår dig själv,
Han förstår dig gott.
Han, som gåvor för alla fått,
Han ock din Goel blivit,
Men om du ej Honom har, så har du icke livet.

Hungrar, törstar du mitt ibland
Världens tidsfördriv,
Han det levande brödet är,
Som ger världen liv;
Honom, Honom ditt hjärta giv!
Han stilla kan dess längtan,
Ja, och rikligt tillfredsställa all din törst och trängtan.

Ack, hur trofast Han älskar dig,
Hör, Han klappar på!
Skall han icke den vännen god,
Slippa in också?
Skall Han länge därute stå,
Skall Han ej få ditt hjärta?
Är det sådan lön du Honom ger för all hans smärta?

O, vak upp då, vak upp, tag mot,
Vad han har med sig:
Nåd, förlåtelse, liv och frid,
Allt som fattas dig;
Han har nog för dig som mig,
Ja, övernog för alla;
Må vi tro hans kärlek blott och i hans armar falla!


Ursprungligen:
Är det ödsligt och mörkt och kallt
I ditt hjertas hus,
Söker fåfängt du frid och ro
Här bland stoft och grus,
Då har Jesus, all verldens ljus,
Än ej gått upp derinne,
Ty der Han får lysa in, ger Han ett annat sinne.

Fattas något, du vet ej hvad,
Fly till honom blott!
Om du än ej förstår dig sjelf,
Han förstår dig godt.
Han, som gåfvor för alla fått,
Han ock din Goel blifvit,
Men om du ej Honom har, så har du icke lifvet.

Hungrar, törstar du midt ibland
Verldens tidsfördrif,
Han det lefvande brödet är,
Som ger världen lif;
Honom, Honom ditt hjerta gif!
Han stilla kan dess längtan,
Ja, ock rikligt tillfredsställa all din törst och trängtan.

Ack, hur trofast Han älskar dig,
Hör, Han klappar på!
Skall han icke den vännen god,
Slippa in också?
Skall Han länge derute stå,
Skall Han ej få ditt hjerta?
Är det sådan lön du Honom ger för all hans smärta?

O, vak upp då, vak upp, tag mot,
Hvad han har med sig:
Nåd, förlåtelse, lif och frid,
Allt som fattas dig;
Han har nog för dig som mig,
Ja, öfvernog för alla;
Må vi tro hans kärlek blott och i hans armar falla!