Allting lova Herren

Ps 148

Ljus och mörker lova Herren,
Lova Honom dag och natt,
Lova Honom sol och måne,
Dem hans hand på fästet satt,
Lova Honom alla stjärnor
På sitt tysta vandringståg,
Lova Honom hav och floder
Och den gömda källans våg!

Lova Honom berg och dalar
På den vida jordens rund,
Lova Honom arladaggen
I den sköna morgonstund,
Lova Honom minsta blomma
I den djupa dalens famn,
Jubla alla trän i skogen,
Prisa högt hans stora namn!

Lova Honom åskans dunder,
Molnets ljungeld, regnets fall,
Och de frusna droppar även,
Vinterns glänsande kristall!
Lova Honom snö och hagel
Lova Honom stormens brus
Och den sakta västanfläkten
Och den stilla vindens sus!

Lova Honom skogens fåglar,
Lova Honom markens djur,
Ja, ock de i djupet kräla,
Alla efter sin natur!
Lova Honom kulans vilddjur,
Valarna i havets famn,
Böljans lätta stim och luftens
Glada svärmar utan namn.

Lova Honom folk och furstar,
Ynglingar och jungfrur – ja,
Höga, låga, unga, gamla
Sjung nu högt: halleluja!
Lova Honom himlens härar,
Änglaskaran vid hans tron,
Tills från himlen och från jorden
Stiger blott en lovsångs ton!

O, min själ, må du ock lova
Denne nådefulle Gud,
Som dig löst ur träldomsbanden
Och dig tagit till sin brud,
Ja, som dig ock vill bevara
Med sin makt till salighet.
O, så lova, lova Honom
Nu, och i all evighet!



Ursprungligen:
Ps 148

Ljus och mörker lofve herren,
Lofve Honom dag och natt,
Lofve Honom sol och måne,
Dem hans hand på fästet satt,
Lofve Honom alla stjernor
På sitt tysta vandringståg,
Lofve Honom haf och floder
Och den gömda källans våg!

Lofve Honom berg och dalar
På den vida jordens rund,
Lofve Honom arladaggen
I den sköna morgonstund,
Lofve Honom minsta blomma
I den djupa dalens famn,
Juble alla trän i skogen,
Prise högt hans stora namn!

Lofve Honom åskans dunder,
Molnets ljungeld, regnets fall,
Och de frusna droppar äfven,
Vinterns glänsande kristall!
Lofve Honom snö och hagel
Lofve Honom stormens brus
Och den sakta vestanflägten
Och den stilla vindens sus!

Lofve Honom skogens fåglar,
Lofve Honom markens djur,
Ja, ock de i djupet kräla,
Alla efter sin natur!
Lofve Honom kulans vilddjur,
Hvalarna i hafvets famn,
Böljans lätta stim och luftens
Glada svärmar utan namn.

Lofve Honom folk och furstar,
Ynglingar och jungfrur – ja,
Höga, låga, unga, gamla
Sjunge högt: halleluja!
Lofve Honom himlens härar,
Englaskaran för hans tron,
Tills från himlen och från jorden
Stiger blott en lofsångs ton!

O, min själ, må du ock lofva
Denne nådefulle Gud,
Som dig löst ur träldomsbanden
Och dig tagit till sin brud,
Ja, som dig ock vill bevara
Med sin magt till salighet.
O, så lofva, lofva Honom
Nu, och i all evighet!