Bekännelsen av Jesu namn

”I skolen ock desslikes vittna.”
Joh 15:27

O Jesu, se´n jag smakat
Din nåd och salighet
Och druckit av den källa,
Varav ej världen vet,
Du ställt ock mig i raden
Utav din vittneshär,
Så lär mig, hjälp mig, Herre,
Att ock stå trogen där!

”Men ni är mina vittnen”,
Du till de dina sagt;
Ack, på de dyra orden
Lär mig ock giva akt!
Ack, låt ock mig få bliva
Ett vittne om din nåd
Och prisa inför världen
Ditt dyra frälsningsråd!

Hur obemärkt och ringa
Min plats än vara må,
O, låt mig för din räkning
Dock på den platsen stå!
Mitt sinnes nya riktning,
Min håg till himlen vänd,
Låt den din ära göra
På jorden mera känd!

Hjälp mig att fritt bekänna
För var och en det namn,
Som blivit för mitt hjärta
En trygg och ljuvlig hamn!
Och skulle korsets smälek
Därvid än träffa mig
Vad nåd, om jag ock något
Får lida här för dig!

Från lidande till ära
Du själv, o Jesu, gått,
Och alla dina vänner
Ha delat samma lott.
Må jag då ej försaka
För stundens korta fröjd
Den härlighet, som väntar
På Sions ljusa höjd!

Men på din nåd, o Jesu,
Allena allt beror,
Gör den då för mitt hjärta
Allt mera dyr och stor!
Vad du hos mig vill finna,
Det giv du själv – men giv
Då först, att du beständigt
Är livet i mitt liv!
(Kan t ex sjungas på följande
melodier: SvPs 13, Ps 57 eller Ps 177)


Ursprungligen:
”I skolen ock desslikes vittna.”
Joh 15:27

O Jesu, se´n jag smakat
Din nåd och salighet
Och druckit af den källa,
Hvaraf ej verlden vet,
Du stält ock mig i raden
Utaf din vittneshär,
Så lär mig, hjelp mig, Herre,
Att ock stå trogen der!

”I ären mina vittnen”,
Du till de dina sagt;
Ack, på de dyra orden
Lär mig ock gifva akt!
Ack, låt ock mig få blifva
Ett vittne om din nåd
Och prisa inför verlden
Ditt dyra frälsningsråd!

Hur obemärkt och ringa
Min plats än vara må,
O, låt mig för din räkning
Dock på den platsen stå!
Mitt sinnes nya rigtning,
Min håg till himlen vänd,
O, göre den din ära
På jorden mera känd!

Hjelp mig att fritt bekänna
För hvar och en det namn,
Som blifvit för mitt hjerta
En trygg och ljuflig hamn!
Och skulle korsets smälek
Dervid än träffa mig
Hvad nåd, om jag ock något
Får lida här för dig!

Från lidande till ära
Du sjelf, o Jesu, gått,
Och alla dina vänner
Ha delat samma lott.
Må jag då ej försaka
För stundens korta fröjd
Den härlighet, som bidar
På Zions ljusa höjd!

Men på din nåd, o Jesu,
Allena allt beror,
Gör den då för mitt hjerta
Allt mera dyr och stor!
Hvad du hos mig vill finna,
Det gif du sjelf – men gif
Då först, att du beständigt
Är lifvet i mitt lif!