Lova Herren, min själ!

O, att jag hade tusen munnar
Och tusen tungor till Guds pris
För all den nåd Han mig förunnar
På så oändligt många vis!
Jag skulle då av hjärtans grund
Lovsjunga Honom varje stund.

Du gröna blad på skogens tuva,
Du glada bäck i dalens famn,
Du lilla blyga turturduva,
Du minsta blomma utan namn,
Förena er i samma ljus
Att högt beprisa Herren Gud!

Men högre må dock lovet skalla
Från våra hjärtans djup, ty se,
Hur skönt Han smyckat blomstren alla,
Vi är ju dock långt mer än de.
Oss har Han löst ur mörkrets garn
Och tagit oss sig själv till barn.

Oss Jesus kallat till sitt rike
Och till sitt underliga ljus,
Oss vill Han en gång göra like
Med sig uti sin Faders hus,
Oss vill Han hämta hem igen
Från jordens nöd till himlen än.

Oss är Han alla dagar nära,
Oss styrker, stödjer, tröstar Han,
Oss vill Han i sitt sköte bära
Så ömt, som någon moder kan;
Och lägger han ett kors uppå,
Så är ju korset nåd också.

Ack, skulle vi då icke sjunga
Om denne nådefulle Gud,
Som löst vår själ och lärt vår tunga
Den nya sångens första ljud!
Må världen sjunga, hur den vill:
Vår sång den hör vår Konung till.

Så hör mitt svaga lov på jorden,
O Gud, med nådigt välbehag!
I himmelen, helt syndfri vorden,
Jag bättre sjunga skall en dag.
Där skall jag sjunga, ja, ack ja,
I högre kor halleluja!




Ursprungligen:
O, att jag hade tusen munnar
Och tusen tungor till Guds pris
För all den nåd Han mig förunnar
På så oändligt många vis!
Jag skulle då af hjertans grund
Lofsjunga Honom hvarje stund.

Du gröna blad på skogens tufva,
Du glada bäck i dalens famn,
Du lilla blyga turturdufva,
Du minsta blomma utan namn,
Förenen er i samma ljus
Att högt beprisa Herren Gud!

Men högre må dock lofvet skalla
Från våra hjertans djup, ty se,
Hur skönt Han smyckat blomstren alla,
Vi äro dock långt mer än de.
Oss har Han löst ur mörkrets garn
Och tagit oss sig sjelf till barn.

Oss Jesus kallat till sitt rike
Och till sitt underliga ljus,
Oss vill Han en gång göra like
Med sig uti sin Faders hus,
Oss vill Han hemta hem igen
Från jordens nöd till himlen än.

Oss är Han alla dagar nära,
Oss styrker, stödjer, tröstar Han,
Oss vill Han i sitt sköte bära
Så ömt, som någon moder kan;
Och lägger han ett kors uppå,
Så är ju korset nåd också.

Ack, skulle vi då icke sjunga
Om denne nådefulle Gud,
Som löst vår själ och lärt vår tunga
Den nya sångens första ljud!
Må verlden sjunga, hur den vill:
Vår sång den hör vår Konung till.

Så hör mitt svaga lof på jorden,
O Gud, med nådigt välbehag!
I himmelen, helt syndfri vorden,
Jag bättre sjunga skall en dag.
Der skall jag sjunga, ja, ack ja,
I högre kor halleluja!