Var blir kraften spord?

(ordförklaring: spord=känd)

Jag hörde vise, lärde män,
Som talte vist och lärt om Kristus,
Men aldrig frid det gav mig än.

Den ene hade funnit ett
Och ville se sin mening gälla,
Den andre något annat sett.

Om hans person, hans verk och ord
De till och med begynte tvista,
Men var blev kraften därav spord?

Ack, hjärtat blev så tomt och kallt,
Man hade ingenting för livet,
Där man sig mente veta allt.

Då mötte jag en olärd man
Med grånad lock och fårad panna,
Han visste inte mycket, han.

Men vad han visste, var dock nog
Att giva ljus åt levnadskvällen,
Och i sin ringhet nöjd han log.

”Jag vet, att Jesus älskar mig,
Vad vill jag veta mer” – han sade,
”För mig, för mig Han offrat sig.

För mina synders skull, jag vet,
Att Han är död, men ock uppstånden
Till min, ja, min rättfärdighet.

Hans ande bär mig vittnesbörd,
Att jag för evigt är hans egen,
Till ljus från synd och mörker förd.

Så går jag tröstlig ut och in
Och beder blott: Sköt om mig, Herre,
Hur helst du vill – jag är dock din.

Och vad mig fattas, allt Han ger,
Af nöd och nåd var dag så mycket,
Att ingenting jag önskar mer.”

Så föllo gubbens ord, men jag
Gick hem och tänkte: Tack, o Herre,
För vad du lärt ditt barn i dag!

De lärde tala lärda ord
Och tänka höga, sköna tankar,
Men var, ja, var blir kraften spord?

O, giv en fattig ande blott,
Som för sin synd behöver Jesus,
Och allt jag har med Honom fått!




Ursprungligen:
Jag hörde vise, lärde män,
Som talte vist och lärdt om Kristus,
Men aldrig frid det gaf mig än.

Den ene hade funnit ett
Och ville se sin mening gälla,
Den andre något annat sett.

Om hans person, hans verk och ord
De till och med begynte tvista,
Men hvar blef kraften deraf spord?

Ack, hjertat blef så tomt och kallt,
Man hade ingenting för lifvet,
Der man sig mente veta allt.

Då mötte jag en olärd man
Med grånad lock och fårad panna,
Han visste inte mycket, han.

Men hvad han visste, var dock nog
Att gifva ljus åt lefnadsqvällen,
Och i sin ringhet nöjd han log.

”Jag vet, att Jesus älskar mig,
Hvad vill jag veta mer” – han sade,
”För mig, för mig Han offrat sig.

För mina synders skull, jag vet,
Att Han är död, men ock uppstånden
Till min, ja, min rättfärdighet.

Hans ande bär mig vittnesbörd,
Att jag för evigt är hans egen,
Till ljus från synd och mörker förd.

Så går jag tröstlig ut och in
Och beder blott: Sköt om mig, Herre,
Hur helst du vill – jag är dock din.

Och hvad mig fattas, allt Han ger,
Af nöd och nåd hvar dag så mycket,
Att ingenting jag önskar mer.”

Så föllo gubbens ord, men jag
Gick hem och tänkte: Tack, o Herre,
För hvad du lärt ditt barn i dag!

De lärde tala lärda ord
Och tänka höga, sköna tankar,
Men hvar, ja, hvar blir kraften spord?

O, gif en fattig ande blott,
Som för sin synd behöfver Jesus,
Och allt jag har med Honom fått!