En frukt av Kristi uppståndelse

”Utan hvetekornet, som faller i jorden,
varder dödt, blifver det allena, men
varder det dödt, så bär det mycken
frukt.” Joh 12:24

Se kornet, som legat i jorden gömt
I köld och mörker, förtrampat och glömt.
Vid vårsolens strålar i kraft spirar opp,
En bild av vårt saliga evighetshopp,
På Kristi uppståndelse grundat!

Vi skola som kornet gömmas i jord,
Men uppstå igen – så lär oss Guds ord.
Och hava vi trott på vår Frälsare kär,
Vi skola för evigt få bli Honom när
Och skåda hans makt och hans ära.

Hans seger, min seger för evigt är,
I Honom är jag ock för Fadern kär,
Han nedlagt dödens och helvetets makt
Och ljuset och livet i dagen Han bragt
Och vunnit en evig förlossning.

När kroppen då gömmes i jordens mull,
Skall själen stå härlig och ärofull
För tronen där uppe och lova sin Gud,
Som tagit den arma av nåd till sin brud
Och klätt uti skinande silket.

Men hyddan, som här Han åt själen gav,
Skall också förklarad stå upp ur sin grav
Att vittna om Honom, vars trohet och makt
Fullbordar vad Han uti ordet oss sagt
Om döden, uppslukad i segern!

O, dyraste Frälsare, giv, att jag
Ur synden och sömnen står upp i dag!
O, må jag ej leva mig själv, utan dig,
I ord och i sanning, o, vise det sig,
Att jag ock med dig är uppstånden!




Ursprungligen:
”Utan hvetekornet, som faller i jorden,
varder dödt, blifver det allena, men
varder det dödt, så bär det mycken
frukt.” Joh 12:24

Se kornet, som legat i jorden gömdt
I köld och mörker, förtrampadt och glömdt.
Vid vårsolens strålar i kraft spirar opp,
En bild af vårt saliga evighetshopp,
På Kristi uppståndelse grundadt!

Vi skola som kornet gömmas i jord,
Men uppstå igen – så lär oss Guds ord.
Och hafva vi trott på vår Frälsare kär,
Vi skola för evigt få bli Honom när
Och skåda hans magt och hans ära.

Hans seger, min seger för evigt är,
I Honom är jag ock för Fadern kär,
Han nedlagt dödens och helvetets magt
Och ljuset och lifvet i dagen Han bragt
Och vunnit en evig förlossning.

När kroppen då gömmes i jordens mull,
Skall själen stå härlig och ärofull
För tronen der uppe och lofva sin Gud,
Som tagit den arma af nåd till sin brud
Och klädt uti skinande silket.

Men hyddan, som här Han åt själen gaf,
Skall också förklarad stå upp ur sin graf
Att vittna om Honom, hvars trohet och magt
Fullbordar hvad Han uti ordet oss sagt
Om döden, uppsvulgen i segren!

O, dyraste Frälsare, gif, att jag
Ur synden och sömnen står upp i dag!
O, må jag ej lefva mig sjelf, utan dig,
I ord och i sanning, o, vise det sig,
Att jag ock med dig är uppstånden!