Sök det ovantill är!

”Om I nu ären uppståndne med
Kristus, så söken det ofvantill är.”
Kol 3:1

Är du uppstånden med Herren Kristus,
Så sök då ej det på jorden är.
O, sök då icke de ting, som synas,
Nej, sök de ting, som ej synas här!
Han hade icke sitt hem på jorden,
Hur skulle du då bli bofast där?

Han sökte icke sin egen ära,
Han sökte endast din salighet.
Så giv då Honom den fulla äran,
Att du till liv och rättfärdighet,
Ja, ock till helgelse och förlossning
Förutom Honom alls intet vet.

Och när i ringhet Han gick här nere,
Han sökte aldrig att täckas sig,
Han sökte endast sin Faders vilja
Och såg i kärlek till dig och mig.
O, tänk på detta och sök ej mera
Att, glömsk av Honom, blott täckas dig.

Ja, när Han måtte haft lust och glädje,
Då led Han korsets förbannelse
Och bar Guds vrede, på det Han skulle
Förlossa dig från ett evigt ve.
O, minns det, själ, och försaka villigt
Dig själv och allt för din Frälsare!

Men när du gör det, ack, sök då icke
Att vinna någon förtjänst därmed;
Nej, lika fattig och arm och naken
Uti dig själv, för din Fader träd!
Blott över Sonen och över nåden,
Den fria nåden, ditt hjärta gläd.

Ja, gläds åt nåden och tro, att Jesus
Fullkomnat allt ock för dig, för dig!
Men må den tron dig ock ljuvligt driva
Att villigt löpa hans budords stig,
Att leva Honom, ja, leva Honom,
Som ock för dig låtit offra sig!



Ursprungligen:
”Om I nu ären uppståndne med
Kristus, så söken det ofvantill är.”
Kol 3:1

Är du uppstånden med Herren Kristus,
Så sök då ej det på jorden är.
O, sök då icke de ting, som synas,
Nej, sök de ting, som ej synas här!
Han hade icke sitt hem på jorden,
Hur skulle du då bli bofast der?

Han sökte icke sin egen ära,
Han sökte endast din salighet.
Så gif då Honom den fulla äran,
Att du till lif och rättfärdighet,
Ja, ock till helgelse och förlossning
Förutom Honom alls intet vet.

Och när i ringhet Han gick här nere,
Han sökte aldrig att täckas sig,
Han sökte endast sin Faders vilja
Och såg i kärlek till dig och mig.
O, tänk på detta och sök ej mera
Att, glömsk af Honom, blott täckas dig.

Ja, när Han måtte haft lust och glädje,
Då led Han korsets förbannelse
Och bar Guds vrede, på det Han skulle
Förlossa dig från ett evigt ve.
O, minns det, själ, och försaka villigt
Dig sjelf och allt för din Frälsare!

Men när du gör det, ack, sök då icke
Att vinna någon förtjenst dermed;
Nej, lika fattig och arm och naken
Uti dig sjelf, för din Fader träd!
Blott öfver Sonen och öfver nåden,
Den fria nåden, ditt hjerta gläd.

Ja, gläds åt nåden och tro, att Jesus
Fullkomnat allt ock för dig, för dig!
Men må den tron dig ock ljufligt drifva
Att villigt löpa hans budords stig,
Att lefva Honom, ja, lefva Honom,
Som ock för dig låtit offra sig!