Den fattiges längtan

O Herre, till dig står min längtan,
Om än så fördold, är du nära ändå.
Du hör ju den fattiges trängtan,
Hans hjärta är visst, att du aktar därpå.

Du hör den eländiges klagan,
Hans ropande låter du komma för dig,
Du tänker jämväl under agan
I nåd och i mycken försoning på mig.

Så var då ej fjärran i nöden,
Min hjälpare, se, jag förbidar dig än!
Du friar min själ ock från döden
Ja, hämtar ur djupaste djup mig igen!

De hägrande brunnar i öknen
De giver, o Herre, ej vatten åt mig!
Från strömmarna, mörkret och töcknen
Jag törstar, jag längtar allena till dig.

Lik jagande hinden i marken
Jag söker dig, Herre, ty jag är dock din.
Lik duvan jag längtar till arken,
Du himmelske Noak, o, tag mig ditin!

Du frälser de fattigas själar
Och den ingen hjälpare har utom dig,
Du löser de suckande trälar
Och leder dem in på din salighets stig.

Ja, vad du har lovat, det gör du,
Ditt Israel skall du förlossa till sist,
Den fattiges trängtan, den hör du,
Till dess att fullkomligt du helar alla brist!


Ursprungligen:
O Herre, till dig står min längtan,
Om än så fördold, är du nära ändå.
Du hör ju den fattiges trängtan,
Hans hjerta är visst, att du akter derpå.

Du hör den eländiges klagan,
Hans ropande låter du komma för dig,
Du tänker jemväl under agan
I nåd och i mycken försoning på mig.

Så var då ej fjärran i nöden,
Min hjelpare, se, jag förbidar dig än!
Du friar min själ ock från döden
Ja, hemtar ur djupaste djup mig igen!

De hägrande brunnar i öknen
De gifva, o Herre, ej vattten åt mig!
Från strömmarna, mörkret och töcknen
Jag törstar, jag längtar allena till dig.

Lik jagande hinden i marken
Jag söker dig, Herre, ty jag är dock din.
Lik dufvan jag längtar till arken,
Du himmelske Noak, o, tag mig ditin!

Du frälsar de fattigas själar
Och den ingen hjelpare har utom dig,
Du löser de suckande trälar
Och leder dem in på din salighets stig.

Ja, hvad du har lofvat, det gör du,
Ditt Israel skall du förlossa till sist,
Den fattiges trängtan, den hör du,
Till dess att fullkomligt du helar alla brist!