Vak upp!

Vak upp, vak upp, hör på, ack, hör ett bud
Ifrån din Konung, från din Herre Gud!
Han, som dock främst har rätten till ditt hjärta,
Han söker dig, måhända än med smärta.

Han söker dig - och du slår dörren till;
Han klappar än - och du ej öppna vill;
Men tänk, om så du Honom bortgå låter,
Att aldrig, aldrig mer Han kommer åter!

Än är det tid, men kanske blott i dag,
Än står Han där och viskar: -"Det är jag".
Förspill då ej den dyra nådetiden,
Den är så viktig, men så snart förliden!

Nu vill Han in, förskjut ej Honom då,
Betänk att liv och död beror därpå!
Ack, endast den, som har Guds Son, har livet,
Ty livet är Guds Son, så står det skrivet.

Se, nu är salighetens dag, se, nu
Står himlen dig till buds - hvi dröjer du?
Tänk, om du snart inför din Herre träder,
Och Han får se dig utan bröllopskläder!

O, fly i tid till Herren Jesus Krist,
Han ensam är din Frälsare förvisst,
Han ensam kan ditt onda hjärta rena,
Och reningsmedlet är hans blod allena.

Så bada fritt i denna hälsoflod,
Sök liv och frid i Jesu dyra blod,
Och har du fått dess stora kraft för fara,
Så bed, att samma kraft må dig bevara!

Och har du fått förlåtelse och frid,
Så bida än i tron en liten tid;
Han sviker ej, Han är dig alltid nära
Och vill i trofast herdefamn dig bära.

Ja, trofast Han ock bär dig hem till sig,
Då blir ej döden någon död för dig.
Den blir ju blott en övergång till livet
För den, vars namn i livets bok är skrivet.

För den, vars namn Han på sitt hjärta bär,
Ett ljuvligt bud det sista budet är.
Det hämtar dig blott till en Faders möte,
Och barnet mår dock bäst i Faderns sköte.


Ursprungligen:
Vak upp, vak upp, hör på, ack, hör ett bud
Ifrån din Konung, från din Herre Gud!
Han, som dock främst har rätten till ditt hjerta,
Han söker dig, måhända än med smärta.

Han söker dig - och du slår dörren till;
Han klappar än - och du ej öppna vill;
Men tänk, om så du Honom bortgå låter,
Att aldrig, aldrig mer Han kommer åter!

Än är det tid, men kanske blott i dag,
Än står Han der och hviskar: -"Det är jag".
Förspill då ej den dyra nådetiden,
Den är så vigtig, men så snart förliden!

Nu vill Han in, förskjut ej Honom då,
Betänk att lif och död bero derpå!
Ack, endast den, som har Guds Son, har lifvet,
Ty lifvet är Guds Son, så står det skrifvet.

Si, nu är salighetens dag, si, nu
Står himlen dig till buds - hvi dröjer du?
Tänk, om du snart inför din Herre träder,
Och Han får se dig utan bröllopskläder!

O, fly i tid till Herren Jesus Krist,
Han ensam är din Frälsare förvisst,
Han ensam kan ditt onda hjerta rena,
Och reningsmedlet är hans blod allena.

Så bada fritt i denna helsoflod,
Sök lif och frid i Jesu dyra blod,
Och har du fått dess stora kraft för fara,
Så bed, att samma kraft må dig bevara!

Och har du fått förlåtelse och frid,
Så bida än i tron en liten tid;
Han sviker ej, Han är dig alltid nära
Och vill i trofast herdefamn dig bära.

Ja, trofast Han ock bär dig hem till sig,
Då blir ej döden någon död för dig.
Den blir ju blott en öfvergång till lifvet
För den, hvars namn i lifvets bok är skrifvet.

För den, hvars namn Han på sitt hjerta bär,
Ett ljufligt bud det sista budet är.
Det hemtar dig blott till en Faders möte,
Och barnet mår dock bäst i Fadrens sköte.