Densamme än

Ack, kände du, Herre, den darrande hand,
Som kom vid din klädefåll,
Då folket en gång vid Tiberias strand
Dig trängde på alla håll,
Då känner du ock den hand, som ännu
Sig sträcker i nöden till dig.

Och hörde du bönen, som saknade ord,
Men ljöd som ett nödrop dock,
Och skådar all nöd du ännu på vår jord,
Ja, har för den hjärta ock,
Du hör ock den bön, som ur djupets nöd
Än stiger till dig utan ord.

Och sade du fordom: ”Min dotter, var tröst,
Din tro haver hulpit dig”.
Så viskar du än med din ljuvliga röst
De fridsorden även till mig.
Och bördan, som nyss till jorden mig tryckt,
Med ens är ock lyftad från mig.

Tack, dyraste Herre och Frälsare god,
För sådan osägelig nåd!
Ja, tack för ditt renande, helande blod
Och tack för ditt frälsningsråd!
Allt, allt är av dig, och allt gör du själv,
Pris, ära och tack vare dig!


Ursprungligen:
Ack, kände du, Herre, den darrande hand,
Som kom vid din klädefåll,
Då folket en gång vid Tiberias strand
Dig trängde på alla håll,
Då känner du ock den hand, som ännu
Sig sträcker i nöden till dig.

Och hörde du bönen, som saknade ord,
Men ljöd som ett nödrop dock,
Och skådar all nöd du ännu på vår jord,
Ja, har för den hjerta ock,
Du hör ock den bön, som ur djupets nöd
Än stiger till dig utan ord.

Och sade du fordom: ”Min dotter, var tröst,
Din tro hafver hulpit dig”.
Så hviskar du än med din ljufliga röst
De fridsorden äfven till mig.
Och bördan, som nyss till jorden mig tryckt,
Med ens är ock lyftad från mig.

Tack, dyraste Herre och Frälsare god,
För sådan osägelig nåd!
Ja, tack för ditt renande, helande blod
Och tack för ditt frälsningsråd!
Allt, allt är af dig, och allt gör du sjelf,
Pris, ära och tack vare dig!