Alla synder

Alla synder – o, min själ,
Göm det dyra ordet väl:
Alla synder Gud förlåter (1),
Så att ingen står mig åter.
Alla utan undantag,
Alla – o, hvad hör väl jag?

Jag har syndat inför Gud,
Brutit alla Herrens bud,
Jag ej något har, som gäller,
Lagen mig till döden fäller,
Och jag ser och finner lätt,
Att den gör det med ”all rätt”.

Så jag gick en gång och gret,
Herren ensam hörde det;
Men Han har ett sådant hjerta,
Att det känner barnets smärta
Och af kärlek brista kan.
O, hvar finns en Gud som Han?

Ljuflig visshet Han mig gaf,
Att min skuld Han planat af,
Att min synd Han så förlåter,
Att mig ingen nu står åter;
Ja, det ordet blef mig visst,
Att Han helar all min brist.

När Han sådan nåd beter,
O, då vill jag aldrig mer
Öfvergifva Honom åter.
Dock – hvad gör, att än jag gråter?
Ack, jag kan ej älska Gud
Som hans egen frälsta brud.

1, Ps 103:3