Varför lever jag?

”Stjärnor, varför tindrar ni så klart
Där på fästet, svara mig dock snart?”
-”Därför att det så Gud vilja är,
Han har satt oss till att lysa där.
Vi får ock, så var hans eget råd,
Vittna om hans storhet, makt och nåd.
Till hans ära tindrar vi så klart.”

”Fåglar, varför sjunger ni så glatt
I den dunkla skogen dag och natt?”
-”Därför att det så Guds vilja är,
Han om minsta sparven omsorg bär;
Varje dag vårt lilla korn vi får,
Skulle vi ej prisa Honom då?
Till hans ära sjunger vi så glatt.”

– ”Blommor, varför doftar Ni så skönt
Där på fältet, friskt och sommargrönt?”
– ”Därför att det så Guds vilja är,
Han åt oss ock liv och fröjd beskär;
Han har klätt oss i vår rika skrud,
Vi får vara ock hans sändebud.
Till hans ära doftar vi så skönt!”

Varför, varför lever då väl jag?
Varför slår mitt hjärta dag från dag?
Stjärnor, fåglar, blommor prisa Gud,
O, hur klingar väl min lovsångs ljud?
Skulle jag gå ensam kall och stum,
Jag, som ock fått evangelium!
O, mitt hjärta, varför lever jag?

Har jag värdet av Guds nåd förstått
Eller lever jag för stunden blott?
Har jag lyssnat till min Faders röst?
Har jag funnit i hans ord min tröst?
Är i sanning Han min högsta skatt,
Och har än jag lovat Honom glatt,
Att jag arvsrätt till hans rike fått?


Ursprungligen:
”Stjernor, hvarför tindren I så klart
Der på festet, svaren mig dock snart?”
-”Derför att det så Gud vilja är,
Han har satt oss till att lysa der.
Vi få ock, så var hans eget råd,
Vittna om hans storhet, magt och nåd.
Till hans ära tindra vi så klart.”

”Fåglar, hvarför sjungen I så gladt
I den dunkla skogen dag och natt?”
-”Derför att det så Guds vilja är,
Han om minsta sparfven omsorg bär;
Hvarje dag vårt lilla korn vi få,
Skulle vi ej prisa Honom då?
Till hans ära sjunga vi så gladt.”

-”Blommor, hvarför doften I så skönt
Der på fältet, friskt och sommargrönt?”
-”Derför att det så Guds vilja är,
Han åt oss ock lif och fröjd beskär;
Han har klädt oss i vår rika skrud,
Vi få vara ock hans sändebud.
Till hans ära dofta vi så skönt!”

Hvarför, hvarför lefver då väl jag?
Hvarför slår mitt hjerta dag från dag?
Stjernor, fåglar, blommor prisa Gud,
O, hur klingar väl min lofsångs ljud?
Skulle jag gå ensam kall och stum,
Jag, som ock fått evangelium!
O, mitt hjerta, hvarför lefver jag?

Har jag värdet af Guds nåd förstått
Eller lefver jag för stunden blott?
Har jag lyssnat till min Faders röst?
Har jag funnit i hans ord min tröst?
Är i sanning Han min högsta skatt,
Och har än jag lofvat Honom gladt,
Att jag arfsrätt till hans rike fått?