Kan du giva ditt hjärta för tidigt åt Gud?

Kan du giva ditt hjärta för tidigt åt Gud,
Som så tidigt dig slöt i sin famn?
Kan du börja för tidigt att älska hans bud
Och bekänna för världen hans namn?

Månne ungdom och vår icke passa för Gud,
Icke lovsångens jublande röst?
Månne hellre de tunga, de klagande ljud
I den kalla, den vissnande höst?

Må vi höra hans ord – o, vad säger det dock,
Detta ljus i allt mörker på jord:
”De mig bittida söka, de finna mig ock”,
O. välsignade, saliga ord!

”Låten barnen, ja, barnen få komma till mig
Och förhindren dem icke” –än mer:
”Jag vill leda dem rätt uppå vishetens stig,
Och evinnerligt liv jag dem ger!”

Månne glädjen i livet blir mindre med Gud?
Skall var ros sina blad börja strö
För den levande fläkt – månne sångernas ljud
Skall de tystna på vägen – och dö?

O, du vet ej, vad lycka, vad salighet är,
Förrän Jesus har blivit din vän
Och fått släcka den evighetstörst, som dig tär,
Om än ofta fördold för dig än!

O, hur fattig din sång och hur kylig din vår,
Om ej Jesus har skänkt dig sin frid!
Men med denna hur trygg mitt i stormen du står
Och hur viss i den växlande tid!

Kan du giva ditt hjärta för tidigt åt Gud,
Som så tidigt dig slöt i sin famn?
Kan du börja för tidigt att älska hans bud
Och bekänna för världen hans namn?


Ursprungligen:
Kan du gifva ditt hjerta för tidigt åt Gud,
Som så tidigt dig slöt i sin famn?
Kan du börja för tidigt att älska hans bud
Och bekänna för verlden hans namn?

Månne ungdom och vår icke passa för Gud,
Icke lofsångens jublande röst?
Månne hellre de tunga, de klagande ljud
I den kalla, den vissnande höst?

Må vi höra hans ord – o, hvad säger det dock,
Detta ljus i allt mörker på jord:
”De mig bittida söka, de finna mig ock”,
O. välsignade, saliga ord!

”Låten barnen, ja, barnen få komma till mig
Och förhindren dem icke” –än mer:
”Jag vill leda dem rätt uppå vishetens stig,
Och evinnerligt lif jag dem ger!”

Månne glädjen i lifvet blir mindre med Gud?
Skall hvar ros sina blad börja strö
För den lefvande flägt – månne sångernas ljud
Skola tystna i vägen – och dö?

O, du vet ej, hvad lycka, hvad salighet är,
Förrän Jesus har blifvit din vän
Och fått släcka den evighetstörst, som dig tär,
Om än ofta fördold för dig än!

O, hur fattig din sång och hur kylig din vår,
Om ej Jesus har skänkt dig sin frid!
Men med denna hur trygg midt i stormen du står
Och hur viss i den vexlande tid!

Kan du gifva ditt hjerta för tidigt åt Gud,
Som så tidigt dig slöt i sin famn?
Kan du börja för tidigt att älska hans bud
Och bekänna för verlden hans namn?