En blick på Jerusalem

Jerusalem, Jerusalem, du, som så upphöjd var
Allt intill himmelen en gång, o säg, vad står dig kvar?
I fångenskap och träldom, se, du ligger nu för mig,
Jerusalem, Jerusalem, jag gråter över dig! (1)

O, att du känt din sökningstid och hört din Herres röst
Och under modersvingens hägn sökt tillflykt, frid och tröst!
Då skulle världen skyndat än att se din glans och prakt,
Då skulle dina fria barn ej blivit folks förakt.

Svar,

Men vem är du, som gråter och så klagar över mig?
Säg, fruktar du då icke själv en vredesdom för dig?
Jag är en torr, förkastad gren, mitt rum dig givet är;
Men ve det vilda oljeträd, som frukt åt Gud ej bär! (2)

Min sökningstid den är förbi, min nådedag gått ner,
Min skuld är stor, och Herrens straff du över mig nu ser;
Men stå ej blott och se härpå, låt även varna dig
Och tänk: ”om Herren kommer snart, hur går det väl för mig?”

Min sökningstid, den är förbi – din är förhanden än;
I dag är salighetens dag, förspill blott icke den! (3)
Så vänd dig nu till Herren Gud och sök hans anlete, se,
Då blir du fri från syndens skuld och dom och straff och ve.

Då blir du fri från syndens makt och herravälde, ack,
Då får du sjunga, frälst och glad, ett evigt lov och tack
Och bo i levande Guds stad, i det Jerusalem,
Där Han åt oss berett ett arv, ett oförgängligt hem.

1, Mt 23:37,38, 2, Rom 11:17-24, 3, Rom 11:17-24


Ursprungligen:
Jerusalem, Jerusalem, du, som så upphöjd var
Allt intill himmelen en gång, o säg, hvad står dig qvar?
I fångenskap och träldom, se, du ligger nu för mig,
Jerusalem, Jerusalem, jag gråter öfver dig! (1)

O, att du känt din sökningstid och hört din Herres röst
Och under modersvingens hägn sökt tillflykt, frid och tröst!
Då skulle verlden skyndat än att se din glans och prakt,
Då skulle dina fria barn ej blifvit folks förakt.

Svar,

Men hvem är du, som gråter och så klagar öfver mig?
Säg, fruktar du då icke sjelf en vredesdom för dig?
Jag är en torr, förkastad gren, mitt rum dig gifvet är;
Men ve det vilda oljoträd, som frukt åt Gud ej bär! (2)

Min sökningstid den är förbi, min nådedag gått ner,
Min skuld är stor, och Herrens straff du öfver mig nu ser;
Men stå ej blott och se härpå, låt äfven varna dig
Och tänk: ”om Herren kommer snart, hur går det väl för mig?”

Min sökningstid, den är förbi – din är förhanden än;
I dag är salighetens dag, förspill blott icke den! (3)
Så vänd dig nu till Herren Gud och sök hans anlet, se,
Då blir du fri från syndens skuld och dom och straff och ve.

Då blir du fri från syndens magt och herravälde, ack,
Då får du sjunga, frälst och glad, ett evigt lof och tack
Och bo i lefvande Guds stad, i det Jerusalem,
Der Han åt oss beredt ett arf, ett oförgängligt hem.

1, Mt 23:37,38, 2, Rom 11:17-24, 3, Rom 11:17-24