För Sions skull

Jes 62:1

För Sions skull jag vill ej tiga, nej,
Jag för Jerusalem vill högt förkunna:
Guds dyra ord och löften svika ej,
Han nåd och frid vill än sitt folk förunna.

För Sions skull jag öppna vill min mun
Och för Jerusalem min röst ej spara,
Att skria om en öppen reningsbrunn
Emot all synd, hur blodröd den må vara.

För Sions skull – tills dess rättfärdighet
Lik morgonrodnans sken går upp för alla,
Tills, lik ett nytänt bloss, dess salighet
Med himmelsk glans skall över jorden falla;

Tills uppenbaras skall för alla land
Den härlighet, som Gud på nytt vill giva
Det folk, som skall en krona i hans hand
Ett diadem omkring hans panna bliva.

O, broder, vill ock du ej vara med
”För Sions skull” att ropa, kämpa, strida,
Att röja väg, att utså ädel säd
Och skördedagens fröjd i tron förbida?

O, gå då ut, bered åt folken väg,
Res högt baneret, sjung om Lammets ära
Och tröstefullt åt dottern Sion säg:
”Var glad, din hjälp, din salighet är nära!”



Ursprungligen:
Jes 62:1

För Zions skull jag vill ej tiga, nej,
Jag för Jerusalem vill högt förkunna:
Guds dyra ord och löften svika ej,
Han nåd och frid vill än sitt folk förunna.

För Zions skull jag öppna vill min mun
Och för Jerusalem min röst ej spara,
Att skria om en öppen reningsbrunn
Emot all synd, hur blodröd den må vara.

För Zions skull – tills dess rättfärdighet
Lik morgonrodnans sken går upp för alla,
Tills, lik ett nytändt bloss, dess salighet
Med himmelsk glans skall öfver jorden falla;

Tills uppenbaras skall för alla land
Den härlighet, som Gud på nytt vill gifva
Det folk, som skall en krona i hans hand
Ett diadem omkring hans panna blifva.

O, broder, vill ock du ej vara med
”För Zions skull” att ropa, kämpa, strida,
Att rödja väg, att utså ädel säd
Och skördedagens fröjd i tron förbida?

O, gå då ut, bered åt folken väg,
Res högt baneret, sjung om Lammets ära
Och tröstefullt åt dottern Zion säg:
”Var glad, din hjelp, din salighet är nära!”