Ringa ting

”Ho är den, som dessa ringa
ting föraktar?” Sak 4:10

Förakta ej de ringa ting,
Som synas dig så små,
Att ingen särskild vikt vid dem
Din tanke fästa må!

Var vaken över ringa fel,
Om fel må kallas så,
En ringa gnista – se, hur den
En skog förtära må!

En ringa läcka månget skepp
Förstörde inom kort,
En ringa synd drog mången själ
Från Gud och himlen bort.

Ett vänligt ord av varning, tröst,
O, vad förborgad kraft
Ett sådant ord i Jesu namn
För månget hjärta haft!

Och inom hemmets lilla värld
Hur mycket solsken må
En vänlig uppsyn sprida där
Bland stora och bland små!

Den börda, som din broder bär,
Förakta icke den!
Du den i kärlek lätta kan,
Kan ock den öka än.

Den blomma Gud lät spira opp
Invid din broders stig,
O, trampa den ej tanklöst ned,
Det är ej gott för dig!

Den tår, som du ser pressas fram
Av vad du kallar än
Ett ”ringa ting”, en småsak blott,
Förakta icke den!

Besinna blott din Faders sätt
I stort och smått med dig:
Månn´ Han ej aktar på den nöd,
Som ringa är i sig?

Vad som är stort för dig, var viss
Han förbiser det ej!
För ringa äro ej för Gud
De ”ringa tingen”, nej!



Urspungligen:
”Ho är den, som dessa ringa
ting föraktar?” Sak 4:10

Förakta ej de ringa ting,
Som synas dig så små,
Att ingen särskild vigt vid dem
Din tanke fästa må!

Var vaken öfver ringa fel,
Om fel må kallas så,
En ringa gnista – se, hur den
En skog förtära må!

En ringa läcka månget skepp
Förstörde inom kort,
En ringa synd drog mången själ
Från Gud och himlen bort.

Ett vänligt ord af varning, tröst,
O, hvad förborgad kraft
Ett sådant ord i Jesu namn
För månget hjerta haft!

Och inom hemmets lilla verld
Hur mycket solsken må
En vänlig uppsyn sprida der
Bland stora och bland små!

Den börda, som din broder bär,
Förakta icke den!
Du den i kärlek lätta kan,
Kan ock den öka än.

Den blomma Gud lät spira opp
Invid din broders stig,
O, trampa den ej tanklöst ned,
Det är ej godt för dig!

Den tår, som du ser pressas fram
Af hvad du kallar än
En ”ringa ting”, en småsak blott,
Förakta icke den!

Besinna blott din Faders sätt
I stort och smått med dig:
Månn´ Han ej aktar på den nöd,
Som ringa är i sig?

Hvad som är stort för dig, var viss
Han förbiser det ej!
För ringa äro ej för Gud
De ”ringa tingen”, nej!