Den barmhärtige samariten

Luk 10:25-37

Har han kommit till dig, den hjälparen huld
Och förbundit din sargade själ,
Har Han tagit på sig din nöd och din skuld
Och för evigt ställt allt åt dig väl,
O, säg, huru tackar du Honom?

Har Han gjutit sin frid, den oljan så ren,
I ditt samvetes blödande sår
Och sagt sitt: ”Var tröst, du av världen är en,
Se, för intet du allt av mig får!”
O, säg, huru tackar du Honom?

Sitt himmelska vin har Han iskänkt dig det,
Att ock du börjat löpa med fröjd
På den väg, där du nyss låg ensam och grät,
Under bördan förintad och böjd,
O, säg, huru tackar du Honom?

Se, nu bjuder Han dig, hur härligt och stort,
Att ock tjäna, varhelst du det kan.
Gör åt nästan vad Han i nåd åt dig gjort,
Om du än skulle lönas som Han,
Och gläds att få leva för Honom!

Bliv hans sändebud här, varhelst du går fram,
Säg för alla, hur ljuvlig Han är!
I tron visa hän på det dyra Guds Lamm,
Som din skuld med all världens ju bär,
Och gläds att få leva för Honom!

Lik den gömda viol i skogarnas famn
Må du sprida den kärlekens doft,
Som för världen gör känt hans härliga namn,
O, vad nåd för ett flygande stoft –
Så gläds att få leva för Honom!



Ursprungligen:
Luk 10:25-37

Har han kommit till dig, den hjelparen huld
Och förbundit din sargade själ,
Har Han tagit på sig din nöd och din skuld
Och för evigt stält allt åt dig väl,
O, säg, huru tackar du Honom?

Har Han gjutit sin frid, den oljan så ren,
I ditt samvetes blödande sår
Och sagt sitt: ”Var tröst, du af verlden är en,
Se, för intet du allt af mig får!”
O, säg, huru tackar du Honom?

Sitt himmelska vin har Han iskänkt dig det,
Att ock du börjat löpa med fröjd
På den väg, der du nyss låg ensam och gret,
Under bördan förintad och böjd,
O, säg, huru tackar du Honom?

Se, nu bjuder Han dig, hur härligt och stort,
Att ock tjena, hvarhelst du det kan.
Gör åt nestan hvad Han i nåd åt dig gjort,
Om du än skulle lönas som Han,
Och gläds att få lefva för Honom!

Blif hans sändebud här, hvarhelst du går fram,
Säg för alla, hur ljuflig Han är!
I tron visa hän på det dyra Guds Lam,
Som din skuld med all verldens ju bär,
Och gläds att få lefva för Honom!

Lik den gömda viol i skogarnas famn
Må du sprida det kärlekens doft,
Som för verlden gör kändt hans härliga namn,
O, hvad nåd för ett flygande stoft –
Så gläds att få lefva för Honom!