Till de avresande missionärerna

Far er väg, er väg i frid,
Jakobs härar er ledsagar!
Herren, mäktig uti strid,
Själv i spetsen för er träder!

Som med Gideon Han än
är där ock med er i striden,
Tröstar helt på nytt igen,
När ni suckar efter friden!

Är Han alla dagar när,
O, vad är, att ni då bävar?
Hans den vida jorden är,
Hans de djupa vatten även!

Med Hans makt bevaras ni
Mitt i farorna och nöden,
Med hans makt ni skall få bli
Segervinnare i döden.

Gå i tron på Honom ut
Att till Lammets bröllop kalla!
I sin nådesfamn till slut
Vill Han ljuvligt samla alla.

Res så glatt hans fridsbanér,
Var Ni än drar fram på färden!
Själv Han strida skall för er,
Han, som övervunnit världen.

Fasta såsom bergen stå
Herrens löftesord, de rika,
Vila helt på dessa då,
Och de skall er aldrig svika!

Må vi mötas på den strand,
Där ej syndens vågor svalla,
Där, i fridens sälla land,
Där är rum för oss och alla.


Ursprungligen:
Faren eder väg i frid,
Jakobs härar er ledsage!
Herren, mägtig uti strid,
Sjelf i spetsen för er drage!

Som med Gideon Han än
Vare ock med er i striden,
Tröste städs på nytt igen,
När I sucken efter friden!

Är Han alla dagar när,
O, hvad är, att I då bäfven?
Hans den vida jorden är,
Hans de djupa vatten äfven!

Med Hans magt bevarens I
Midt i farorna och nöden,
Med hans Magt I skolen bli
Segervinnare i döden.

Gån i tron på Honom ut
Att till Lammets bröllop kalla!
I sin nådesfamn till slut
Vill Han ljufligt samla alla.

Resen gladt hans fridsbanér,
Hvar I dragen fram på färden!
Sjelf Han strida skall för er,
Han, som öfvervunnit verlden.

Fasta såsom bergen stå
Herrens löftesord, de rika,
Hvilen helt på dessa då,
Och de skola aldrig svika!

Må vi mötas på den strand,
Der ej syndens vågor svalla,
Der, i fridens sälla land,
Der är rum för oss och alla.