Bönesuckar i främlingslandet

”Nu, Herre, vid hvad skall jag
trösta mig? På dig hoppas jag.”
Ps 39:8

Vid vad skall jag trösta mig, Herre,
Och vad skall jag trygga mig vid,
Om icke vid dig, som allena
Har blivit min eviga frid?

Se, jag är eländig och fattig, (1)
O, böj dina öron till mig!
Bevara min själ från fördärvet,
Jag är ju dock helig i dig.

Ja, var mig barmhärtig och nådig,
Och fröjda din tjänares själ;
Ty efter dig, Herre, jag trängtar,
Förnim mina suckar jämväl!

I ära och härlighet ingen,
Nej, ingen dig, Herre, är lik;
Du ensam gör under på jorden,
I makt och i kärlek så rik.

Och se, det eländiga folket
Det vill du behålla vid rätt
Och frälsa de fattigas själar, (2)
Det är så, o Herre, ditt sätt.

Ty du är den fattiges starkhet,
I stormen hans klippfasta hus; (3)
När dig är den levande källa
Och blott i ditt ljus, se vi ljus. (4)

Ett beder jag ännu, o Herre:
Din väg du ock vise mig här,
Att jag i din sanning må vandra,
Ty blind i mig själv jag dock är.

Behåll mig alltjämt vid det ena,
Att rätt jag må frukta ditt namn
Och hava min ro och min vila
I denna min fridsälla hamn.

Du frälst mig ur dödsriket, Herre,
Din godhet är stor över mig;
När fienden börjar att storma,
Jag hoppas allena på dig.

Så vänd dig då till mig och hjälp mig,
Och stärk mig och håll mig vid makt!
Jag lämnar mig helt åt dig, Herre,
Gör med mig i allt, som du sagt!

1, Ps 86, 2, Ps 72, 3; Jes 25:4, 4, Ps 36:10



Ursprungligen:
”Nu, Herre, vid hvad skall jag
trösta mig? På dig hoppas jag.”
Ps 39:8

Vid vad skall jag trösta mig, Herre,
Och hvad skall jag trygga mig vid,
Om icke vid dig, som allena
Har blifvit min eviga frid?

Se, jag är eländig och fattig, (1)
O, böj dina öron till mig!
Bevara min själ från förderfvet,
Jag är ju dock helig i dig.

Ja, var mig barmhertig och nådig,
Och fröjda din tjenares själ;
Ty efter dig, Herre, jag trängtar,
Förnim mina suckar jemväl!

I ära och härlighet ingen,
Nej, ingen dig, Herre, är lik;
Du ensam gör under på jorden,
I magt och i kärlek så rik.

Och se, det eländiga folket
Det vill du behålla vid rätt
Och frälsa de fattigas själar, (2)
Det är så, o Herre, ditt sätt.

Ty du är den fattiges starkhet,
I stormen hans klippfasta hus; (3)
När dig är den lefvande källa
Och blott i ditt ljus, se vi ljus. (4)

Ett beder jag ännu, o Herre:
Din väg du ock vise mig här,
Att jag i din sanning må vandra,
Ty blind i mig sjelf jag dock är.

Behåll mig alltjemt vid det ena,
Att rätt jag må frukta ditt namn
Och hafva min ro och min hvila
I denna min fridsälla hamn.

Du frälst mig ur dödsriket, Herre,
Din godhet är stor öfver mig;
När fienden börjar att storma,
Jag hoppas allena på dig.

Så vänd dig då till mig och hjelp mig,
Och stärk mig och håll mig vid magt!
Jag lemnar mig helt åt dig, Herre,
Gör med mig i allt, som du sagt!

1, Ps 86, 2, Ps 72, 3; Jes 25:4, 4, Ps 36:10