Icke detta

”Om någon vill efterfölja mig,
så förneke han sig sjelf och tage
sitt kors på sig hvar dag och
följe mig.” Luk 9:23

”Icke detta kors, o Herre”,
Suckar hjärtat mången gång
Under livets hårda strider
Eller pilgrimskapets tvång.

”Giv ett kors, men icke detta,
Ett som icke trycker så,
Ett som icke syns för andra,
Eller som syns mer ändå!

Vad du vill – blott icke detta,
Se, det passar mig ju ej
Och det länder mig ju icke
Till välsignelse – o nej!

Giv ett kors, men icke detta,
Käre Herre, giv det där,
Ja, det der, som hos min broder
En så ljuvlig frukt re´n bär!”

Men i Ordet Herren svarar:
”Låt dig nöja med min nåd,
Med mitt kors, min goda vilja
Och mitt visa kärleksråd!

O, jag vet så väl att välja
Just det kors, som passar dig,
Det som åt din gång ger stadga
Och ger jämnhet åt din stig.

Månne korset, höljt i rosor
Samma tyngd ej längre får?
Eller månne gömda taggar
Giver mindre sår?

Nej, invid mitt kors allena
Faller tyngden mer och mer
Från det kors jag i min kärlek
För en liten tid dig ger.

Har du icke märkt, hur bördan,
Fast den vilar på dig än,
Har med ens sin tyngd förlorat,
Blott mitt finger vidrört den?

O, så lär dig korsets djupa,
Underfulla hemlighet:
Korset blir ej kors, när Herren
Bär i kärlek dig och det.”



Ursprungligen:
”Om någon vill efterfölja mig,
så förneke han sig sjelf och tage
sitt kors på sig hvar dag och
följe mig.” Luk 9:23

”Icke detta kors, o Herre”,
Suckar hjertat mången gång
Under lifvets hårda strider
Eller pilgrimsskapets tvång.

”Gif ett kors, men icke detta,
Ett som icke trycker så,
Ett som icke syns för andra,
Eller som syns mer ändå!

Hvad du vill – blott icke detta,
Se, det passar mig ju ej
Och det länder mig ju icke
Till välsignelse – o nej!

Gif ett kors, men icke detta,
Käre Herre, gif det der,
Ja, det der, som hos min broder
En så ljuflig frukt re´n bär!”

Men i Ordet Herren svarar:
”Låt dig nöja åt min nåd,
Åt mitt kors, min goda vilja
Och mitt visa kärleksråd!

O, jag vet så väl att välja
Just det kors, som passar dig,
Det som åt din gång ger stadga
Och ger jemnhet åt din stig.

Månne korset, höljdt i rosor
Samma tyngd ej längre får?
Eller månne gömda taggar
Gifva mindre sår?

Nej, invid mitt kors allena
Faller tyngden mer och mer
Från det kors jag i min kärlek
För en liten tid dig ger.

Har du icke märkt, hur bördan,
Fast den hvilar på dig än,
Har med ens sin tyngd förlorat,
Blott mitt finger vidrört den?

O, så lär dig korsets djupa,
Underfulla hemlighet:
Korset blir ej kors, när Herren
Bär i kärlek dig och det.”