Under korset

När du beder: ”Herre, Herre, o, föröka du min tro,
Döda du det egna livet och bliv själv min enda ro!”
Och Han tager dig på orden, kommer med sin tuktans kniv
För att skära bort de kvistar, som förhindrar andens liv;

Säg då ej i klemig otro, såsom det ju händer lätt:
”O, det var ej så jag mente – Herre, välj ett annat sätt!”
Böj dig hellre djupt i stoftet och var stilla för din Gud,
Tills Han ger dig nåd att åter höja lovets glada ljud.

Ack, den underlige Herren väljer underliga sätt
Att fullborda sina anslag, men var viss, Han väljer rätt
Och Han ser på målet endast, utan att förvillas av
Dessa nödrop, vilka stiga från en upprörd känslas hav.

Ber du rätt den tredje bönen, o, var viss, Han hör ock den,
Även om i sällsam skepnad svaret skulle komma än,
Skall Guds vilja ske på jorden, såsom den i himlen sker,
O, då måste egenviljan böjas djupt i stoftet ner.

Men ju mer den böjes, brytes, desto mera glad och fri,
Desto mera lös från jorden skall du i din ande bli.
Ja, du skall få tacka Herren för det nådefulla sätt,
Varpå Han din suckan hörde, även då du ej bad rätt.

Vad du lämnar i hans händer, se, det är ej längre ditt,
Och långt mer än någon annan är ju Herren ”rädd om sitt”,
Har du kastat dig på Honom, vet du intet annat råd,
O, Han skall dig väl bevara även genom korsets nåd.



Ursprungligen:
När du beder: ”Herre, Herre, o, föröka du min tro,
Döda du det egna lifvet och blif sjelf min enda ro!”
Och Han tager dig på orden, kommer med sin tuktans knif
För att skära bort de qvistar, som förhindra andens lif;

Säg då ej i klemig otro, såsom det ju händer lätt:
”O, det var ej så jag mente – Herre, välj ett annat sätt!”
Böj dig hellre djupt i stoftet och var stilla för din Gud,
Tills Han ger dig nåd att åter höja lofvets glada ljud.

Ack, den underlige Herren väljer underliga sätt
Att fullborda sina anslag, men var viss, Han väljer rätt
Och Han ser på målet endast, utan att förvillas af
Dessa nödrop, hvilka stiga från en upprörd känslas haf.

Ber du rätt den tredje bönen, o, var viss, Han hör ock den,
Äfven om i sällsam skepnad svaret skulle komma än,
Skall Guds vilja ske på jorden, såsom den i himlen sker,
O, då måste egenviljan böjas djupt i stoftet ner.

Men ju mer den böjes, brytes, desto mera glad och fri,
Desto mera lös från jorden skall du i din ande bli.
Ja, du skall få tacka Herren för det nådefulla sätt,
Hvarpå Han din suckan hörde, äfven då du ej bad rätt.

Hvad du lemnar i hans händer, se, det är ej längre ditt,
Och långt mer än någon annan är ju Herren ”rädd om sitt”,
Har du kastat dig på Honom, vet du intet annat råd,
O, Han skall dig väl bevara äfven genom korsets nåd.