Dag och natt är Dina

Ps 74:16

Så länge det är dag, jag kan ej se
De blida stjärnor små på fästet höga,
Men blir det natt – hur skönt då tindrar de,
Som vore var och en ett Herrens öga!
Ja, i den stund, då det som mörkast är,
De lyser dubbelt klart, o, Herre kär.

Så länge det är dag, jag kan ej se
De dyra löften du i ordet giver,
Men blir det natt, hur skönt då tindrar de,
Och klarare ju mörkare det bliver.
Tack, Herre Gud, som ock i molnhöljd natt
De tusen stjärnor på din himmel satt!

Må jag ej rädas då den mörka stund,
Men efter löftets stjärnor troget skåda.
De sviker ej, ty fast står ditt förbund,
Och än för tron en morgon de bebåda;
En morgon, som av ingen afton vet,
Då jag får evigt se din härlighet!



Ursprungligen:
Ps 74:16

Så länge det är dag, jag kan ej se
De blida stjernor små på fästet höga,
Men blir det natt – hur skönt då tindra de,
Som vore hvar och en ett Herrens öga!
Ja, i den stund, då det som mörkast är,
De lysa dubbelt klart, o, Herre kär.

Så länge det är dag, jag kan ej se
De dyra löften du i ordet gifver,
Men blir det natt, hur skönt då tindra de,
Och klarare ju mörkare det blifver.
Tack, Herre Gud, som ock i molnhöljd natt
De tusen stjernor på din himmel satt!

Må jag ej rädas då den mörka stund,
Men efter löftets stjernor troget skåda.
De svika ej, ty fast står ditt förbund,
Och än för tron en morgon de bebåda;
En morgon, som af ingen afton vet,
Då jag får evigt se din härlighet!