Medan det dagas

Herre, om stundom med hjälpen du dröjer,
Må jag i otro ej tvivla på den!
Giv, att jag djupt för din vilja mig böjer,
Men ock i djupet förbidar dig än!
Lär mig att vila vid löftena dyra,
Varav ju skriften är full ock för mig!
Värdes de irrande tankarna styra
In på den väg, vilken drager till dig!

Hjälp mig, o Herre, men må jag ej giva
Namn åt den hjälpen – nej, hjälp som du vill!
Värdes till korset blott ständigt mig driva,
Tusende medel du har ju därtill!
Hellre, o Herre, den bittraste tuktan
Än ock all starkhet, all tröst utom dig!
O, må den barnsliga kärlekens fruktan
Under din fostran ej vika från mig!

Lär mig att skåda på målet och bida
Stilla den fulla förlossningens dag,
Vila i klyftan, din öppnade sida,
Viss att för mig du ock uppfyllt Guds lag!
Och när mig fienden söker förvilla,
Viskande hemligt: ”din skuld står ju kvar”,
Värdes det bävande samvetet stilla
Därmed, att allting fullkomnat du har!

Låt ej förnuftet och otron få råda,
Lär mig att tro, där jag icke kan se,
Och när jag råkar i ångest och våda,
Värdes en blick in i ordet mig ge!
Medan de växlande stunderna ila,
Håll mig vid makt med ett levande hopp
Och låt min ande vid korset få vila,
Medan det dagas och solen går opp!




Ursprungligen:
Herre, om stundom med hjelpen du dröjer,
Må jag i otro ej tvifla på den!
Gif, att jag djupt för din vilja mig böjer,
Men ock i djupet förbidar dig än!
Lär mig att hvila vid löftena dyra,
Hvaraf ju skriften är full ock för mig!
Värdes de irrande tankarne styra
In på den väg, hvilken drager till dig!

Hjep mig, o Herre, men må jag ej gifva
Namn åt den hjelpen – nej, hjelp som du vill!
Värdes till korset blott ständigt mig drifva,
Tusende medel du har ju dertill!
Hellre, o Herre, den bittraste tuktan
Än ock all starkhet, all tröst utom dig!
O, må den barnsliga kärlekens fruktan
Under din fostran ej vika från mig!

Lär mig att skåda på målet och bida
Stilla den fulla förlossningens dag,
Hvila i klyftan, din öppnade sida,
Viss att för mig du ock uppfylt Guds lag!
Och när mig fienden söker förvilla,
Hviskande hemligt: ”din skuld står ju qvar”,
Värdes det bäfvande samvetet stilla
Dermed, att allting fullkomnadt du har!

Låt ej förnuftet och otron få råda,
Lär mig att tro, der jag icke kan se,
Och när jag råkar i ångest och våda,
Värdes en blick in i ordet mig ge!
Medan de vexlande stunderna ila,
Håll mig vid magt med ett lefvande hopp
Och låt min ande vid korset få hvila,
Medan det dagas och solen går opp!