Jesu fattigdom

(2 Kor 8:9)

Himlens fåglar hava sina nästen,
Rävarna i skogen sina bon,
Nattens vilddjur sina trygga fästen
Mellan bergen bortom öde mon;
Jesus hade likväl intet läger,
Intet hem, dit Han fick träda in,
Han, som himmelen och jorden äger,
Fick ej kalla lägsta tuva sin.

Att i bön få tala med sin Fader
Upp till bergen sökte Han en stig,
Han, som skapat världars myriader,
Hade ej en bönevrå för sig.
Och när folket sig kring Honom trängde
Dagen om, och ingen ro Han fann,
Månne Han sin dörr om kvällen stängde?
Nej, en egen dörr ej hade Han!

O, vad är, att vi då ofta klaga
Över Herrens visa delningssätt?
Må fastmer med lov vi framåt draga,
Vissa att i allt Han skiftar rätt!
Hava vi det även knappt på jorden,
Må vi se, hur Jesus hade det!
Han vår föregångare är vorden,
Vi få följa efter i hans fjät.

Och för oss Han övergav sitt rike
Och blev fattig uti allt som vi,
På det vi, o, kärlek utan like,
Skulle arvingar med Honom bli!
Oss till godo allt Han har försakat,
Lidit fattigdom och brist och nöd,
Utan huvudgärd på marken vakat,
Ja, till sist ock smakat korsets död.

Skulle vi då bättre lott begära
Än den Han oss god och nyttig fann?
Vare det fastmer vår högsta ära
Att få bära samma dräkt som Han!
Om vi än hans fattigdom få dela,
O, vad nåd att dock få vara hans!
Intet gott skall då till slut oss fela,
Icke ens en evig ärekrans!



Ursprungligen:
(2 Kor 8:9)

Himlens fåglar hafva sina nästen,
Räfvarna i skogen sina bon,
Nattens vilddjur sina trygga fästen
Mellan bergen bortom öde mon;
Jesus hade likväl intet läger,
Intet hem, dit Han fick träda in,
Han, som himmelen och jorden eger,
Fick ej kalla lägsta tufva sin.

Att i bön få tala med sin Fader
Upp till bergen sökte Han en stig,
Han, som skapat verldars myriader,
Hade ej en bönevrå för sig.
Och när folket sig kring Honom trängde
Dagen om, och ingen ro Han fann,
Månne Han sin dörr om qvällen stängde?
Nej, en egen dörr ej hade Han!

O, hvad är, att vi då ofta klaga
Öfver Herrens visa delningssätt?
Må fastmer med lof vi framåt draga,
Vissa att i allt Han skiftar rätt!
Hafva vi det äfven knappt på jorden,
Må vi se, hur Jesus hade det!
Han vår föregångare är vorden,
Vi få följa efter i hans fjät.

Och för oss Han öfvergaf sitt rike
Och blef fattig uti allt som vi,
På det vi, o, kärlek utan like,
Skulle arfvingar med Honom bli!
Oss till godo allt Han har försakat,
Lidit fattigdom och brist och nöd,
Utan hufvudgärd på marken vakat,
Ja, till sist ock smakat korsets död.

Skulle vi då bättre lott begära
Än den Han oss god och nyttig fann?
Vare det fastmer vår högsta ära
Att få bära samma drägt som Han!
Om vi än hans fattigdom få dela,
O, hvad nåd att dock få vara hans!
Intet godt skall då till slut oss fela,
Icke ens en evig ärekrans!