En glädjestund i bedrövelsen

”Såsom behöfvande och dock alltid glade.”
2 Kor 6:10

Jag har en Jesus, som i allt
Var frestad liksom jag;
Han tog en tjänaregestalt
Och blev lik mig en dag.

Nu vet Han, vilket verk jag är,
Nu känner Han min nöd,
Och när jag tror mig stödlös här,
Då är han själv mitt stöd.

Han bär mig med sitt starka ord
Och med sitt dyra namn,
Han dukar mig sitt rika bord
Och öppnar mig sin famn.

Han älskar mig av hjärtans grund
Han tänker städs på mig,
Och fast står evigt hans förbund,
Hur allt förändrar sig.

Jag är hans återlösta brud,
Hans hjärtas lust jag är,
Han är min löftesman hos Gud
Och all min synd Han bär.

Nog vårdar Han sin ögonsten
Med samma trohet än,
Nog sköter Han sin lilla gren,
Som det är bäst för den.

Och bär det även stundom ned
I nödens mörka dal,
Han är dock med mig, Han som led
På korset dödens kval.

Han vet, vad nöd och ångest är,
Han pint och plågad var,
Han vet, vad döden innebär,
Som själv den smakar har.

Så är jag ej bedrövad mer,
Men glad, min Gud, i dig,
Och tänker, vad som än mig sker:
”Min Fader sköter mig”.



Ursprungligen:
Jag har en Jesus, som i allt
Var frestad liksom jag;
Han tog en tjenaregestalt
Och blef lik mig en dag.

Nu vet Han, hvilket verk jag är,
Nu känner Han min nöd,
Och när jag tror mig stödlös här,
Då är han sjelf mitt stöd.

Han bär mig med sitt starka ord
Och med sitt dyra namn,
Han dukar mig sitt rika bord
Och öppnar mig sin famn.

Han älskar mig af hjertans grund
Han tänker städs på mig,
Och fast står evigt hans förbund,
Hur allt förändrar sig.

Jag är hans återlösta brud,
Hans hjertas lust jag är,
Han är min löftesman hos Gud
Och all min synd Han bär.

Nog vårdar Han sin ögonsten
Med samma trohet än,
Nog sköter Han sin lilla gren,
Som det är bäst för den.

Och bär det äfven stundom ned
I nödens mörka dal,
Han är dock med mig, Han som led
På korset dödens qval.

Han vet, hvad nöd och ångest är,
Han pint och plågad var,
Han vet, hvad döden innebär,
Som sjelf den smakar har.

Så är jag ej bedröfvad mer,
Men glad, min Gud, i dig,
Och tänker, hvad som än mig sker:
”Min Fader sköter mig”.