I mörkret

”Herren har sagt, att Han vill bo
i mörkret.” 1 Kon 8:12

I mörkret kan jag ej min Jesus se,
Men när Han är ändå,
Ja, skall ock då mig all sin nåd bete
Och all min nöd förstå.

Jag ser ej Honom, men Han ser dock mig,
Min nöd, min tysta strid,
Min fruktan att förvillas på min stig,
Min längtan efter frid.

Jag hör ej Honom, men Han hör dock mig,
Hör bönen utan ord,
Som ofta djupt ur hjärtat tränger sig,
Lik rop från törstig jord.

I mörkret blott slår kornet rot och gror
Och ej i solens glans,
I moln och mörker Herren ofta bor,
Ty mörkret är ock hans.

Han skapat dag och natt, o, skulle jag
Ej taga båda då
Med tacksamhet – vad vore ständig dag,
Om natt ej följde på?

I mörkret övas, prövas, luttras tron,
Att hon en gång i ljus
Må blanda ock sin glada jubelton
I segersångens brus.



Ursprungligen:
”Herren har sagt, att Han vill bo
i mörkret.” 1 Kon 8:12

I mörkret kan jag ej min Jesus se,
Men när Han är ändå,
Ja, skall ock då mig all sin nåd bete
Och all min nöd förstå.

Jag ser ej Honom, men Han ser dock mig,
Min nöd, min tysta strid,
Min fruktan att förvillas på min stig,
Min längtan efter frid.

Jag hör ej Honom, men Han hör dock mig,
Hör bönen utan ord,
Som ofta djupt ur hjertat tränger sig,
Lik rop från törstig jord.

I mörkret blott slår kornet rot och gror
Och ej i solens glans,
I moln och mörker Herren ofta bor,
Ty mörkret är ock hans.

Han skapat dag och natt, o, skulle jag
Ej taga båda då
Med tacksamhet – hvad vore ständig dag,
Om natt ej följde på?

I mörkret öfvas, pröfvas, luttras tron,
Att hon en gång i ljus
Må blanda ock sin glada jubelton
I segersångens brus.