Örtagårdsmästaren och korset

”Hvar och en gren som bär frukt,
den rensar Han, att den må bära
mera frukt.” Joh 15:2

Se, örtagårdsmästarn, hur tåligt och hult
Han rensar, Han vattnar, Han stöder!
Hans hjärta, av trofast förbarmande fullt,
Därunder väl ofta ock blöder,
Dock får Han sin kniv icke spara.

Och ser Han ett knoppande, löftesrikt träd,
Som röjer en lutning mot jorden,
Han känner ock sättet att umgås därmed,
Ty stammen, som krokig är vorden,
Den rätar Han åter vid korset.

Så gläd dig, du levande träd i hans gård
Och frukta ej korset, ej kniven!
De står i hans tjänst, åt vars trofasta vård
Du ock av din Fader är given
Att fostras för eviga tider.

Han tänker på målet – den gyllene skörd
Som månde i höstsolen glimma.
Vad mer, om din jordiska lycka blir störd
-- En hastigt försvinnande timma --,
Blott evighetsfrukterna mogna.

Så tänk när du känner vid korset dig fäst,
Men gärna dock fri ville vara:
”Min örtagårdsmästare vet likväl bäst
Att skydda sitt träd för all fara,
Och själv Han vid korset mig bundit.

Och själv skall Han lösa det bandet en dag,
Då korset ej mer jag behöver,
Då allt månde komma så väl uti lag,
Se´n prövningens timma är över;
Till dess vill vid korset jag bida.”




Ursprungligen:
”Hvar och en gren som bär frukt,
den rensar Han, att den må bära
mera frukt.” Joh 15:2

Se, örtagårdsmästarn, hur tåligt och huldt
Han rensar, Han vattnar, Han stöder!
Hans hjerta, af trofast förbarmande fullt,
Derunder väl ofta ock blöder,
Dock får Han sin knif icke spara.

Och ser Han ett knoppande, löftesrikt träd,
Som röjer en lutning mot jorden,
Han känner ock sättet att umgås dermed,
Ty stammen, som krokig är vorden,
Den rätar Han åter vid korset.

Så gläd dig, du lefvande träd i hans gård
Och frukta ej korset, ej knifven!
De står i hans tjenst, åt hvars trofasta vård
Du ock af din Fader är gifven
Att fostras för eviga tider.

Han tänker på målet – den gyllene skörd
Som månde i höstsolen glimma.
Hvad mer, om din jordiska lycka blir störd
-- En hastigt försvinnande timma --,
Blott evighetsfrukterna mogna.

Så tänk när du känner vid korset dig fäst,
Men gerna dock fri ville vara:
”Min örtagårdsmästare vet likväl bäst
Att skydda sitt träd för all fara,
Och sjelf Han vid korset mig bundit.

Och sjelf skall Han lösa det bandet en dag,
Då korset ej mer jag behöfver,
Då allt månde komma så väl uti lag,
Se´n pröfningens timma är öfver;
Till dess vill vid korset jag bida.”