onsdag 7 oktober 2009

”Min fader står vid rodret.”

Det var afton, ingen stråle
Från en stjärnlös himmel log,
Medan stormens ande våldsamt
Över mörka vågen drog.
Månget hjärta greps av ångest,
Mången skäggig kind blev blek,
Hånet dog på stolta läppar,
Otrons mod i nöden svek.

Men uti kajutan lekte
Glad och sorglös liten pilt,
Drömde ej om någon fara,
Log, då båten vräkte vilt,
Lyssnade med samma trygghet
Till de vreda vindars sång
Som till trädens sus i lunden
Eller bäckens muntra språng.

”Gosse”, ropte mörk i hågen
En matros, som gick där fram,
Ӏr ej du som vi i fruktan?
Le så där – det är dock skam!”
Men den lille log och svarte
Från sin undangömda vrå:
”Se, min fader står vid rodret,
Skulle väl jag frukta då?”

Bröder, må vi taga vara
På de djupa visdomsord,
Att i farorna och stormen
Deras kraft hos oss blir spord!
Hava också vi en Fader,
Som vår levnads farkost styr,
Må vi då med lit till Honom
Möta varje dag som gryr!



Ursprungligen:
Det var afton, ingen stråle
Från en stjernlös himmel log,
Medan stormens ande våldsamt
Öfver mörka vågen drog.
Månget hjerta greps af ångest,
Mången skäggig kind vardt blek,
Hånet dog på stolta läppar,
Otrons mod i nöden svek.

Men uti kajutan lekte
Glad och sorglös liten pilt,
Drömde ej om någon fara,
Log, då båten vräkte vildt,
Lyssnade med samma trygghet
Till de vreda vindars sång
Som till trädens sus i lunden
Eller bäckens muntra språng.

”Gosse”, ropte mörk i hågen
En matros, som gick der fram,
Ӏr ej du som vi i fruktan?
Le så der – det är dock skam!”
Men den lille log och svarte
Från sin undangömda vrå:
”Se, min fader står vid rodret,
Skulle väl jag frukta då?”

Bröder, må vi taga vara
På de djupa visdomsord,
Att i farorna och stormen
Deras kraft hos oss blir spord!
Hafva också vi en Fader,
Som vår lefnads farkost styr,
Må vi då med lit till Honom
Möta hvarje dag som gryr!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar