Korset och kronan

”Korset först och kronan sedan”,
Vare det vår lösen här!
Han, som burit korset, svedan,
Vet vad oss av nöden är.
Och nu vill Han själv oss bära,
Styrka, stödja, stå oss bi;
Genom Honom, till hans ära
Övervinner också vi.

O, så låt oss glada taga
Allt, som kommer från vår Gud!
Fröjd och glädje, nåd och aga
De är blott hans kärleksbud.
Korset självt, som hoppet säger,
En ”förklädd välsignelse”;
Ack den trösten överväger
Rikligt varje litet ve!

Allt är gott, som Gud oss sänder,
Bäre det vad dräkt som helst;
Allt vi lämnar i hans händer,
Blott vår själ till slut blir frälst.
”Korset först och kronan sedan”,
Ja, den vägen skall det gå!
O, så låt oss börja redan
Prisa Gud för båda två!



Ursprungligen:
”Korset först och kronan sedan”,
Vare det vår lösen här!
Han, som burit korset, svedan,
Vet vad oss av nöden är.
Och nu vill Han sjelf oss bära,
Styrka, stödja, stå oss bi;
Genom Honom, till hans ära
Öfvervinna också vi.

O, så låt oss glade taga
Allt, som kommer från vår Gud!
Fröjd och glädje, nåd och aga
Äro blott hans kärleksbud.
Korset sjelft, som hoppet säger,
En ”förklädd välsignelse”;
Ack den trösten öfverväger
Rikligt hvarje litet ve!

Allt är godt, som Gud oss sänder,
Bäre det hvad drägt som helst;
Allt vi lemne i hans händer,
Blott vår själ till slut blir frälst.
”Korset först och kronan sedan”,
Ja, den vägen skall det gå!
O, så låt oss börja redan
Prisa Gud för båda två!