Aftontanke

Sol sjunker ner
Tyst bakom fjällen,
Blommorna somna vid vindarnas sång.
Herre, du ser
Jemväl i kvällen
Ned till ditt Sion – du känner dess tvång.
Över de dina
Vakar ditt öga,
Mörkret det är icke mörker för dig.
Låt för mig skina
Ljus från det höga,
Se, jag begär och jag söker blott dig!

Jorden, hur skön
Än den må vara,
Har ej den fullhet mitt hjärta begär,
Därför min bön
Söker de klara
Boningar, Herre, där solen du är.
Där är min vila,
Hemmet, det trygga,
Dit ock mig närmar var afton, som flyr.
Timmarna ila,
Snart är tillrygga
Natten på jorden, och morgonen gryr.



Ursprungligen:
Sol sjunker ner
Tyst bakom fjellen,
Blommorna somna vid vindarnas sång.
Herre, du ser
Jemväl i qvällen
Ned till ditt Zion – du känner dess tvång.
Öfver de dina
Vakar ditt öga,
Mörkret det är icke mörker för dig.
Låt för mig skina
Ljus från det höga,
Se, jag begär och jag söker blott dig!

Jorden, hur skön
Än den må vara,
Har ej den fullhet mitt hjerta begär,
Derför min bön
Söker de klara
Boningar, Herre, der solen du är.
Der är min hvila,
Hemmet, det trygga,
Dit ock mig närmar hvar afton, som flyr.
Timmarna ila,
Snart är tillrygga
Natten på jorden, och morgonen gryr.