Än ett år

Än ett år, en löftets morgonrodnad
Hälsar oss på nytt med nåd och frid.
Än ett år med skötet fullt av gåvor
Av din hand, vår Gud och Fader blid.

Än ett år – o, må vi rätt besinna,
Vad för oss det ordet innebär:
Än ett år att lära känna Jesus,
Än ett år att tjäna Herren här!

Än ett år för vandringen i ljuset,
Under Andens trogna vård och tukt,
Än ett år, varunder Herren söker
På sitt vinträd tåligt efter frukt.

Än ett år att kämpa Herrens strider
Och att segrar vinna i hans namn.
Än ett år att kalla, locka, bjuda
Till hans ständigt öppna herdefamn.

Än ett år att på den plats Han ställt oss,
Ockra med hans anförtrodda pund.
Än ett år att så på en förhoppning
Ädel säd, den arla, serla stund.

Än ett år – ja, må det för oss alla
Bli ett Herrens nådefulla år!
Och må under himlens dagg och solsken
Rika skördar blomstra i dess spår!

Än ett år – dock kanske att du kommer,
Käre Herre, förr än vi det tro,
Bjudande åt dina trötta vänner
Ljuvlig vila – full och ostörd ro.

Hur du vill, blott hjälp mig alla dagar
Att för dig i trons förbidan stå
Och i första eller sista väkten
Med min tända lampa mot dig gå!

Själv för allt du måste trofast sörja,
För var dag din nåd skall räcka till,
I ditt namn allena vill jag börja,
I ditt namn jag saligt sluta vill.



Ursprungligen:
Än ett år, en löftets morgonrodnad
Helsar oss på nytt med nåd och frid.
Än ett år med skötet fullt af gåfvor
Af din hand, vår Gud och Fader blid.

Än ett år – o, må vi rätt besinna,
Hvad för oss det ordet innebär:
Än ett år att lära känna Jesus,
Än ett år att tjena Herren här!

Än ett år för vandringen i ljuset,
Under Andens trogna vård och tukt,
Än ett år, hvarunder Herren söker
På sitt vinträd tåligt efter frukt.

Än ett år att kämpa Herrens strider
Och att segrar vinna i hans namn.
Än ett år att kalla, locka, bjuda
Till hans ständigt öppna herdefamn.

Än ett år att på den plats Han stält oss,
Ockra med hans anförtrodda pund.
Än ett år att så på en förhoppning
Ädel säd, den arla, serla stund.

Än ett år – ja, må det för oss alla
Bli ett Herrens nådefulla år!
Och må under himlens dagg och solsken
Rika skördar blomstra i dess spår!

Än ett år – dock kanske att du kommer,
Käre Herre, förr än vi det tro,
Bjudande åt dina trötta vänner
Ljuflig hvila – full och ostörd ro.

Hur du vill, blott hjelp mig alla dagar
Att för dig i trons förbidan stå
Och i första eller sista väkten
Med min tända lampa mot dig gå!

Sjelf för allt du måste trofast sörja,
För hvar dag din nåd skall räcka till,
I ditt namn allena vill jag börja,
I ditt namn jag saligt sluta vill.