Kyrkans längtan

”Herre, huru länge?” Ps 13:3

Din kyrka länge bidat,
O Herre, efter dig;
När skall dock ödemarken
I rosor kläda sig?
O, när skall bruden, Herre,
Få stråla i sin skrud, (1)
Och dina trognas klagan
Gå upp i segerljud?

Ack, sekel efter sekel
De bidat efter dig,
Sett kvällssol dö i väster
Och åter tända sig;
Sett tusende martyrer
Besegla med sitt blod
Den tro de fritt bekände
Med heligt hjältemod.

Hur länge, Herre, Herre,
Hur länge dröjer du?
Är ondskans mått ej rågat
Till bräddarna ännu?
Skall otron längre gäcka
Ditt helga sanningsord,
Och våld och orätt råda
Än längre på din jord?

Hör ”skapelsen den suckar
Med oss allt härintill”
Och bidar den förlossning
Du slutligt giva vill,
Då dina barn för evigt
Blir lösta ur allt tvång
Och kommer hem till Sion
Med jubelljud och sång.

Kom snart, o Herre Jesu,
Vi bidar efter dig!
Bjud nattens skuggor vika
Och stormen lägga sig!
Låt din församling, Herre,
Snart sin fulländning nå,
Och bruden frälst och salig
Inför sin brudgum stå!
1, Jes 61:10



Ursprungligen:
”Herre, huru länge?” Ps 13:3

Din kyrka länge bidat,
O Herre, efter dig;
När skall dock ödemarken
I rosor kläda sig?
O, när skall bruden, Herre,
Få stråla i sin skrud, (1)
Och dina trognas klagan
Gå upp i segerljud?

Ack, sekel efter sekel
De bidat efter dig,
Sett qvällsol dö i vester
Och åter tända sig;
Sett tusende martyrer
Besegla med sitt blod
Den tro de fritt bekände
Med heligt hjeltemod.

Hur länge, Herre, Herre,
Hur länge dröjer du?
Är ondskans mått ej rågadt
Till bräddarna ännu?
Skall otron längre gäcka
Ditt helga sanningsord,
Och våld och orätt råda
Än längre på din jord?

Hör ”skapelsen den suckar
Med oss allt härintill”
Och bidar den förlossning
Du slutligt gifva vill,
Då dina barn för evigt
Bli lösta ur allt tvång
Och komma hem till Zion
Med jubelljud och sång.

Kom snart, o Herre Jesu,
Vi bida efter dig!
Bjud nattens skuggor vika
Och stormen lägga sig!
Låt din församling, Herre,
Snart sin fulländning nå,
Och bruden frälst och salig
Inför sin brudgum stå!
1, Jes 61:10