Landet skall vara ditt

”Vi draga till det rum, om hvilket
Herren har sagt: Jag vill gifva eder
det.” 4 Mos 10:29

Vi draga till det land, varom vår Gud
Har sagt till oss: ”Jag vill det giva eder”,
Vi draga glatt framåt på Herrens bud,
Om vägen även bär i djupet neder.
För löftets barn, på deras pilgrimståg,
Bar vägen mitt igenom havets våg.

Och går den så ännu, vad mer, blott vi
På Herrens ord och löften något våga.
Framåt, framåt må då vår lösen bli,
Till löftets land med löftets barn vi tåga!
O, lämna allt, som hindra vill vår färd,
Vad är – mot livets krona – ock en värld?

Och syns det, broder, mången gång för dig,
Som skulle du i öknens sand försmäkta,
Säg: Herre, landet som du lovat mig,
Du mäktar, vad ej mina krafter mäkta;
Och på ditt ord och efter ditt behag
Jag skall ock stå på löftets strand en dag.

Du sagt om landet: ”Det skall vara ditt”.
Jag kan en tumsbredd ej derav förvärva,
Men, Herre, du vill giva mig det fritt
Och låta mig som barn alltsammans ärva.
Vad mer, om allt i vägen fattas mig,
Jag får dock allt där hemma snart hos dig!



Ursprungligen:
”Vi draga till det rum, om hvilket
Herren har sagt: Jag vill gifva eder
det.” 4 Mos 10:29

Vi draga till det land, hvarom vår Gud
Har sagt till oss: ”Jag vill det gifva eder”,
Vi draga gladt framåt på Herrens bud,
Om vägen äfven bär i djupet neder.
För löftets barn, på deras pilgrimståg,
Bar vägen midt igenom hafvets våg.

Och går den så ännu, hvad mer, blott vi
På Herrens ord och löften något våga.
Framåt, framåt må då vår lösen bli,
Till löftets land med löftets barn vi tåga!
O, lemnon allt, som hindra vill vår färd,
Hvad är – mot lifvets krona – ock en verld?

Och syns det, broder, mången gång för dig,
Som skulle du i öknens sand försmäkta,
Säg: Herre, landet som du lofvat mig,
Du mägtar, hvad ej mina krafter mägta;
Och på ditt ord och efter ditt behag
Jag skall ock stå på löftets strand en dag.

Du sagt om landet: ”Det skall vara ditt”.
Jag kan en tumsbredd ej deraf förvärfva,
Men, Herre, du vill gifva mig det fritt
Och låta mig som barn alltsammans ärfva.
Hvad mer, om allt i vägen fattas mig,
Jag får dock allt der hemma snart hos dig!