Vid en skiljeväg

Alla Herrens vägar äro
Godhet, sanning, trofasthet;
Även där vi intet veta,
Han vårt bästa vill och vet.
Han, som räknat våra dagar,
Innan någon kommen var,
Han, som i all nöd och fara
Oss på starka armar bar,
O, Han vill allt framgent hjälpa,
Som Han hittills hulpit har!

Kasta vi en blick tillbaka
På de flydda åren – se,
Samma kärlek uppenbarad
Uti både väl och ve:
Samma kärlek, samma trohet,
När den log mot dig och mig,
Samma kärlek, samma trohet,
När i moln den svepte sig,
När den törnen eller rosor
Strödde på vår levnads stig!

Samma kärlek, när den gav oss,
Vad vi högst av allt begärt,
Liksom när den tog ifrån oss,
Vad oss framför allt var kärt;
När i nåd den undanröjde,
Vad oss än i vägen stod,
Eller kom vår mun att jubla:
”Gud mot Israel är god!”
Ja, i allt vi se beständigt
Samma nåd och tålamod.

Se vi framåt – samma kärlek
Oss härefter följa skall,
Bära oss på herdearmar
Och bevara oss för fall.
Hur vår dag sig än gestaltar,
Hur all kraft oss än förgår,
Hur det skiftar under färden
Och vår strid blir het och svår,
I Guds trofasthet allena
All vår hjälp och välfärd står.

O, så må vi ej förtvivla
Trots all egen skröplighet!
Gud är mäktig, Gud är trofast,
Må vi ej förgäta det!
Ej vår vaksamhet, vår trohet
Räcker till, allena hans;
I vår egen kraft ju ännu
Aldrig någon seger vanns.
Han har lovat oss bevara,
Större trygghet aldrig fanns.

Varje skiljeväg i livet
Har sin löftesstjärna fått:
Nya plikter, nya strider,
Men ock ökat nådesmått.
Så var Herrens sätt av ålder,
Känt av mången Jesu vän,
Och uti hans vida rike
Samma lag ju gäller än.
Led oss blott, du käre Herre,
Som du vill var dag igen!



Ursprungligen:
Alla Herrens vägar äro
Godhet, sanning, trofasthet;
Äfven der vi intet veta,
Han vårt bästa vill och vet.
Han, som räknat våra dagar,
Innan någon kommen var,
Han, som i all nöd och fara
Oss på starka armar bar,
O, Han vill allt framgent hjelpa,
Som Han hittills hulpit har!

Kasta vi en blick tillbaka
På de flydda åren – se,
Samma kärlek uppenbarad
Uti både väl och ve:
Samma kärlek, samma trohet,
När den log mot dig och mig,
Samma kärlek, samma trohet,
När i moln den svepte sig,
När den törnen eller rosor
Strödde på vår lefvnads stig!

Samma kärlek, när den gaf oss,
Hvad vi högst af allt begärt,
Liksom när den tog ifrån oss,
Hvad oss framför allt var kärt;
När i nåd den undanröjde,
Hvad oss än i vägen stod,
Eller kom vår mun att jubla:
”Gud mot Israel är god!”
Ja, i allt vi se beständigt
Samma nåd och tålamod.

Se vi framåt – samma kärlek
Oss härefter följa skall,
Bära oss på herdearmar
Och bevara oss för fall.
Hur vår dag sig än gestaltar,
Hur all kraft oss än förgår,
Hur det skiftar under färden
Och vår strid blir het och svår,
I Guds trofasthet allena
All vår hjelp och välfärd står.

O, så må vi ej förtvifla
Trots all egen skröplighet!
Gud är mägtig, Gud är trofast,
Må vi ej förgäta det!
Ej vår vaksamhet, vår trohet
Räcker till, allena hans;
I vår egen kraft ju ännu
Aldrig någon seger vans.
Han har lofvat oss bevara,
Större trygghet aldrig fans.

Hvarje skiljeväg i lifvet
Har sin löftesstjerna fått:
Nya pligter, nya strider,
Men ock ökadt nådesmått.
Så var Herrens sätt af ålder,
Kändt af mången Jesu vän,
Och uti hans vida rike
Samma lag ju gäller än.
Led oss blott, du käre Herre,
Som du vill hvar dag igen!