När dagens hetta svalkas

När dagens hetta svalkas,
Och striden saktar sig,
O Jesu, låt mig nalkas
Med all min nöd till dig!
Låt mig ännu förnimma
Din gamla kända röst,
Och kom i kvällens timma
Med salighet och tröst!

Du känner vad mig felar
Långt bättre du än jag,
Och du förlåter, helar
Och hjälper dag från dag.
Din gamla trohet, Herre,
Jag ville prisa glatt,
Men ack, mitt lov dess värre
Blir här så svagt och matt!

Dock högt en gång det klingar
Inför din äras tron
Den dag, då du ger vingar
Ock åt min lovsångs ton.
Hur skönt det hoppet tindrar,
Men, Herre, giv av nåd,
Att ej min otro hindrar
Fullbordan av ditt råd!

Behåll mig vid det ena,
Att rätt jag fruktar dig
Och vilar städs allena
Vid vad du gjort för mig!
O, blive för mitt hjärta
Den enda frälsningsgrund
Din ångest, död och smärta,
Ditt gamla fridsförbund!

Tänk ock på mina kära
I kväll, o Herre blid!
Och var dem alla nära
Med nåd och ljus och frid!
Bred varma modersvingen
Så ljuvligt över dem
Och hela syskonringen
I varje kristet hem!

Men på de tusen andra,
Som icke känner dig
Och därför ännu vandrar
Sin egen mörka stig,
Du värdes också tänka
I nåd, o Herre kär,
Och åt dem alla skänka
Vad dem av nöden är.




Ursprungligen:
När dagens hetta svalkas,
Och striden saktar sig,
O Jesu, låt mig nalkas
Med all min nöd till dig!
Låt mig ännu förnimma
Din gamla kända röst,
Och kom i qvällens timma
Med salighet och tröst!

Du känner hvad mig felar
Långt bättre du än jag,
Och du förlåter, helar
Och hjelper dag från dag.
Din gamla trohet, Herre,
Jag ville prisa gladt,
Men ack, mitt lof dess värre
Blir här så svagt och matt!

Dock högt en gång det klingar
Inför din äras tron
Den dag, då du ger vingar
Ock åt min lofsångs ton.
Hur skönt det hoppet tindrar,
Men, Herre, gif af nåd,
Att ej min otro hindrar
Fullbordan af ditt råd!

Behåll mig vid det ena,
Att rätt jag fruktar dig
Och hvilar städs allena
Vid hvad du gjort för mig!
O, blifve för mitt hjerta
Den enda frälsningsgrund
Din ångest, död och smärta,
Ditt gamla fridsförbund!

Tänk ock på mina kära
I qväll, o Herre blid!
Och var dem alla nära
Med nåd och ljus och frid!
Bred varma modersvingen
Så ljufligt över dem
Och hela syskonringen
I hvarje kristet hem!

Men på de tusen andra,
Som icke känna dig
Och derför ännu vandra
Sin egen mörka stig,
Du värdes också tänka
I nåd, o Herre kär,
Och åt dem alla skänka
Hvad dem af nöden är.