Under arbetet för Guds rike

O du, som satt din hand till plogen,
Gå glad framåt med helig id!
Bliv fast, oviklig, rik och trogen
I Herrens verk, den lilla tid
Han täckes dig ännu förläna!
Snart sänka kvällens skuggor sig.
O, det är nåd få Honom tjäna,
Som först har älskat, tjänat dig.

Hur sällt att leva till hans ära,
Som igenlöst oss med sitt blod,
Och få sin frukt åt Honom bära
I tro och heligt tålamod!
Hur sällt att fritt få Honom tjäna
Av kärlek blott och ej för lön
Och vänta av hans nåd allena
Rättfärdighetens krona skön!

Se ej tillbaka, ej åt sidan,
Se blott framåt med saligt hopp;
Och vet att under trons förbidan
Den ädla brodden skjuter opp!
Far fort att så, tills Herren sänder
Ett arla- och ett serla-regn!
Det stärka skall de trötta händer
Att lämna allt uti hans hägn.

Att känna Honom, det är livet,
Är full och hel rättfärdighet,
Ty utom Honom är ej givet
Åt oss ett namn till salighet.
Men lagens ände och fullbordan
Är Han för var och en, som tror,
Och se, på andra sidan Jordan
Står redan frälst en skara stor.

Till denna skara samla, kalla
Allt flera hem från stormens brus;
De rymmas ljuvligt alla, alla
Uti det stora fadershus.
Där intet missljud blir i sången,
Vad land, som här den fostrat har,
Ty för Guds tron den löste fången
Ju sjunger samma lovsång klar.

En dag skall Herren, o besinna,
En evig ro beskära dig.
Vad Han till dess hos dig vill finna
Är trohet – trohet emot sig!
Hur ringa än din plats må vara,
O, tjäna villigt, tjäna glatt,
Tills du med alla helgons skara
Får lova Honom dag och natt. (1)

1, Uppb 7:15




Ursprungligen:
O du, som satt din hand till plogen,
Gå glad framåt med helig id!
Blif fast, oviklig, rik och trogen
I Herrens verk, den lilla tid
Han täckes dig ännu förläna!
Snart sänka qvällens skuggor sig.
O, det är nåd få Honom tjena,
Som först har älskat, tjenat dig.

Hur sällt att lefva till hans ära,
Som igenlöst oss med sitt blod,
Och få sin frukt åt Honom bära
I tro och heligt tålamod!
Hur sällt att fritt få Honom tjäna
Af kärlek blott och ej för lön
Och vänta af hans nåd allena
Rättfärdighetens krona skön!

Se ej tillbaka, ej åt sidan,
Se blott framåt med saligt hopp;
Och vet att under trons förbidan
Den ädla brodden skjuter opp!
Far fort att så, tills Herren sänder
Ett arla- och ett serla-regn!
Det stärka skall de trötta händer
Att lämna allt uti hans hägn.

Att känna Honom, det är lifvet,
Är full och hel rättfärdighet,
Ty utom Honom är ej gifvet
Åt oss ett namn till salighet.
Men lagens ände och fullbordan
Är Han för hvar och en, som tror,
Och se, på andra sidan Jordan
Står redan frälst en skara stor.

Till denna skara samla, kalla
Allt flere hem från stormens brus;
De rymmas ljufligt alla, alla
Uti det stora fadershus.
Der intet missljud blir i sången,
Hvad land, som här den fostrat har,
Ty för Guds tron den löste fången
Ju sjunger samma lofsång klar.

En dag skall Herren, o besinna,
En evig ro beskära dig.
Hvad Han till dess hos dig vill finna
Är trohet – trohet emot sig!
Hur ringa än din plats må vara,
O, tjena villigt, tjena gladt,
Tills du med alla helgons skara
Får lofva Honom dag och natt. (1)

1, Uppb 7:15