Din Fader

Din Fader, vem är honom lik?
Vem är så god, vem är så rik?
Vem gör vad denne Fader gjort?
Ja, vem, vem älskar så i stort?

Av kärlek gav Han dig sin son,
och då du än stod ”långt ifrån”,
Hur hult förbarmade Han sig
Och frälste dig från dödens stig!

Och skåda sedan på den väg
Han hitintills dig lett, och säg,
Har väl hans hjärta ändrat sig,
Och månne något fattats dig?

Han leder de elända rätt,
Om än på ett förborgat sätt;
Om mitt i havet stigen bär,
Du går dock torrskodd även där.

Vid konungars och troners fall
Hans löftesord dock bliva skall;
Se efter blott, vad Han dig sagt,
Och lita på hans nåd och makt!

Så fröjda dig, du kungabarn!
Din Fader känner alla garn,
Som lägges för din fot, och Han
Dig ur dem alla frälsa kan.

Han känner vägens längd och brant,
Vart djup är Honom väl bekant
Han känner ock sitt barn och vet,
Att endast Han kan rädda det.

Men därför har Han ock befallt,
Att allt skall tjäna barnet – allt!
Vad vill du mer? O, se med hopp
Blott till din rike Fader opp!

Han älskar dig, så arm du är,
Ditt namn Han på sitt hjärta bär,
Den mest fördolda suck Han hör
Och vad Han lovat dig, han gör.

Vid alla stormar inom dig,
Vid alla faror på din stig,
Ja, vid allt mörker på vår jord,
Kom blott ihåg din Faders ord!


Ursprungligen:
Din Fader, hvem är honom lik?
Hvem är så god, hvem är så rik?
Hvem gör vad denne Fader gjort?
Ja, hvem, hvem älskar så i stort?

Af kärlek gaf Han dig sin son,
och då du än stod ”långt ifrån”,
Hur huldt varkunnade Han sig
Och frälste dig från dödens stig!

Och skåda sedan på den väg
Han hitintills dig ledt, och säg,
Har väl hans hjerta ändrat sig,
Och månne något fattats dig?

Han leder de elända rätt,
Om än på ett förborgadt sätt;
Om midt i hafvet stigen bär,
Du går dock torrskodd äfven der.

Vid konungars och troners fall
Hans löftesord dock blifva skall;
Se efter blott, hvad Han dig sagt,
Och lita på hans nåd och magt!

Så fröjda dig, du kungabarn!
Din Fader känner alla garn,
Som läggas för din fot, och Han
Dig ur dem alla frälsa kan.

Han känner vägens längd och brant,
Hvart djup är Honom väl bekant
Han känner ock sitt barn och vet,
Att endast Han kan rädda det.

Men derför har Han ock befalt,
Att allt skall tjena barnet – allt!
Hvad vill du mer? O, se med hopp
Blott till din rike Fader opp!

Han älskar dig, så arm du är,
Ditt namn Han på sitt hjerta bär,
Den mest fördolda suck Han hör
Och hvad Han lofvat dig, han gör.

Vid alla stormar inom dig,
Vid alla faror på din stig,
Ja, vid allt mörker på vår jord,
Kom blott ihåg din faders ord!