Låt oss älska

O, låtom oss älska varandra,
Som Kristus har älskat oss först!
Bland Andens mångfaldiga gåvor
Är kärlekens gåva ju störst.
Och kärleken skyler så gärna
All skröplighet, svaghet och brist,
Och ställer framför mig min broder
Och mig ibland bröderna sist.

Vi känna ju icke de strider,

I hvilka vår broder må stå,

Så låtom oss tänka och tala

Om honom i kärleken då!

Ja, må vi ej fälla en gnista
Av misstrons förtärande brand
I hjärtan som äro förbundna
I Herren med kärlekens band!
O, må vi ej öka den börda,
Som trycker och ängslar en vän,
Ej se blott på bördan, men taga
Vår hjärtliga andel i den.
Vi känna ju icke de strider,
osv.

Och se vi det ena och andra
Ej så, som vår broder det ser,
Må friden blott bo i vårt hjärta
Och kärleken härska allt mer!
Och felar en broder emot oss,
Och börjar så hjärtat bli kallt,
Förlåtelsens ljuvliga balsam,
Hur helar och läker den allt!
Vi känna ju icke de strider,
osv.

O, låtom oss se, huru Herren
Var dag emot oss sig beter!
Hur trofast, hur tåligt, hur rikligt
Han prov av sin kärlek oss ger!
Så låtom oss likna vår Fader,
O bröder, i stort och i smått
Och vandra den väg, som vår Jesus
Här nere har före oss gått.
Vi känna ju icke de strider,
I vilka vår broder må stå,
Så låtom oss tänka och tala
Om honom i kärleken då!


Ursprungligen:
O, låtom oss älska hvarandra,
Som Kristus har älskat oss först!
Bland Andens mångfaldiga gåfvor
Är kärlekens gåfva ju störst.
Och kärleken skyler så gerna
All skröplighet, svaghet och brist,
Och ställer framför mig min broder
Och mig ibland bröderna sist.
Vi känna ju icke de strider,
I hvilka vår broder må stå,
Så låtom oss tänka och tala
Om honom i kärleken då!

Ja, må vi ej fälla en gnista
Af misstrons förtärande brand
I hjertan som äro förbundna
I Herren med kärlekens band!
O, må vi ej öka den börda,
Som trycker och ängslar en vän,
Ej se blott på bördan, men taga
Vår hjertliga andel i den.
Vi känna ju icke de strider,
osv

Och se vi det ena och andra
Ej så, som vår broder det ser,
Må friden blott bo i vårt hjerta
Och kärleken herska allt mer!
Och felar en broder emot oss,
Och börjar så hjertat bli kallt,
Förlåtelsens ljufliga balsam,
Hur helar och läker den allt!
Vi känna ju icke de strider,
osv

O, låtom oss se, huru Herren
Hvar dag emot oss sig beter!
Hur trofast, hur tåligt, hur rikligt
Han prof af sin kärlek oss ger!
Så låtom oss likna vår Fader,
o bröder, i stort och i smått
Och vandra den väg, som vår Jesus
Här nere har före oss gått.
Vi känna ju icke de strider,
I hvilka vår broder må stå,
Så låtom oss tänka och tala
Om honom i kärleken då!