Mig och min börda

Du mig och min börda, o Herre, vill bära,
Må jag då i otro ej släpa på den!
Nej, må jag fast hellre av hjärtat dig ära
Därmed att jag stöder mig helt på min vän!
Du lovat mig vara helt sorglös och fri,
O, hjälp mig, min Jesu, att även så bli!

Vad helst mig betungar, o, må jag det kasta
Helt enkelt och barnsligt allena på dig!
Och även i glädjen, o, lär mig att hasta
Blott hän till den fristad du öppnat åt mig!
I skyddande nästet din duva är trygg,
Fastän i sig själv så försagd och så skygg.

Vad än mig skall möta de kommande åren,
O, lär mig att taga det allt av din hand!
Du slår, men du gjuter ock balsam i såren,
Ty nöden med nåden du städse förband.
Den tyngd jag behöver, den lägger du på,
Men icke ett grand därutöver ändå.

Så tag mig, o Jesu, och sköt mig och bär mig!
Jag lämnar mig helt åt din ledning på nytt.
En eldstod och molnstod på färden du är mig,
Tills vandringen snart blir i vila förbytt.
Ack, sedan i tron du för evigt blev min,
Jag själv med min börda, o Herre, är din!


Ursprungligen:
Du mig och min börda, o Herre, vill bära,
Må jag då i otro ej släpa på den!
Nej, må jag fast hellre af hjertat dig ära
Dermed att jag stöder mig helt på min vän!
Du lofvat mig vara helt sorglös och fri,
O, hjelp mig, min Jesu, att äfven så bli!

Hvad helst mig betungar, o, må jag det kasta
Helt enkelt och barnsligt allena på dig!
Och äfven i glädjen, o, lär mig att hasta
Blott hän till den fristad du öppnat åt mig!
I skyddande nästet din dufva är trygg,
Fastän i sig sjelf så försagd och så skygg.

Hvad än mig skall möta de kommande åren,
O, lär mig att taga det allt af din hand!
Du slår, men du gjuter ock balsam i såren,
Ty nöden med nåden du städse förband.
Den tyngd jag behöfver, den lägger du på,
Men icke ett grand derutöfver ändå.

Så tag mig, o Jesu, och sköt mig och bär mig!
Jag lemnar mig helt åt din ledning på nytt.
En eldstod och molnstod på färden du är mig,
Tills vandringen snart blir i hvila förbytt.
Ack, sedan i tron du för evigt blef min,
Jag sjelf med min börda, o Herre, är din!