Samme Jesus

Samme Jesus, samme Jesus, som en gång vid Sykars brunn
För Samariens arma dotter öppnade så hult sin mun
Och lät nådesorden flöda som en livsström bred och klar,
Se, Han är ännu densamme – ja, densamme som Han var! (1)

Samme Jesus, som i kärlek till den arme mannen såg,
Vilken spetälsk, kvald, eländig för hans helga fötter låg,
Samme Jesus, som till honom sa sitt: ”Jag vill – var ren”,
Står än färdig att förlåta, frälsa, hela var och en. (2)

Samme Jesus, som till kvinnan, den man fört till Honom fram,
Att Han skulle döma henne, sade mild, men allvarsam:
”Icke dömer jag dig, kvinna, gå och synda icke mer” –
Samme Jesus, samme Jesus ännu samma nåd beter. (3)

Samme Jesus, som vf andras sorg sig så beveka lät,
Att vid graven i Betanien Han en dag ock stod och grät,
Samme Jesus, som åt modern där i Nain vid sonens bår
Sade ljuvligt: ”Gråt ej kvinna” – sorgens tårar än förstår. (4)

Samme Jesus, som om natten under vågens vilda sång
Nalkades det lilla skeppet på Tiberias hav en gång,
Sägande, till de förskräckta: ”Rädens icke, det är jag”,
Se, med samma fridens hälsning nalkas Han oss än i dag! (5)

Samme Jesus, som så huldrikt ömmade för folkets nöd, (6)
Att Han blott med några fiskar och därjämte sju små bröd
Spisade i ödemarken rikligt fyratusen män,
Samme Jesus, samme Jesus, o vad tröst – Han lever än!

Samme Jesus dukar ännu mitt i öknen samma bord,
Talar än till de betryckta samma nådefulla ord.
Han, som uti högsta mening själv är döpt med smärtans dop,
Ack, hans öra är ej slutet än i dag för nödens rop! (7)

Samme Jesus, som på korset för vår synd lät offra sig,
Samme Jesus, samme Jesus älskar ännu dig och mig!
Samme Jesus, som nu städse i Guds åsyn för oss står,
Är i evighet densamme, ja, i dag liksom i går! (8)

1, Joh 4:1-42, 2, Mark 1:40-45, 3, Joh 8:2-11, 4, Joh 11:35/
Luk 7:11-16, 5, Joh 6:16-20, 6, Matt 15:30,39, 7, Matt 8:1-26,
8, Hebr 13:8

Samme Jesus, samme Jesus, som en gång vid Sykars brunn
För Samariens arma dotter öppnade så huldt sin mun
Och lät nådesorden flöda som en lifsström bred och klar,
Se, Han är ännu densamme – ja, densamme som Han var! (1)

Samme Jesus, som i kärlek till den arme mannen såg,
Hvilken spetelsk, qvald, eländig för hans helga fötter låg,
Samme Jesus, som till honom sa sitt: ”Jag vill – var ren”,
Står än färdig att förlåta, frälsa, hela hvar och en. (2)

Samme Jesus, som till qvinnan, den man fört till Honom fram,
Att Han skulle döma henne, sade mild, men allvarsam:
”Icke dömer jag dig, qvinna, gå och synda icke mer” –
Samme Jesus, samme Jesus ännu samma nåd beter. (3)

Samme Jesus, som af andras sorg sig så beveka lät,
Att vid grafven i Betanien Han en dag ock stod och gret,
Samme Jesus, som åt modern der i Nain vid sonens bår
Sade ljufligt: ”Gråt ej qvinna” – sorgens tårar än förstår. (4)

Samme Jesus, som om natten under vågens vilda sång
Nalkades det lilla skeppet på Tiberias haf en gång,
Sägande, till de förskräckte: ”Rädens icke, det är jag”,
Se, med samma fridens helsning nalkas Han oss än i dag! (5)

Samme Jesus, som så huldrikt ömmade för folkets nöd, (6)
Att Han blott med några fiskar och derjemte sju små bröd
Spisade i ödemarken rikligt fyratusen män,
Samme Jesus, samme Jesus, o hvad tröst – Han lefver än!

Samme Jesus dukar ännu midt i öknen samma bord,
Talar än till de betryckta samma nådefulla ord.
Han, som uti högsta mening sjelf är döpt med smärtans dop,
Ack, hans öra är ej slutet än i dag för nödens rop! (7)

Samme Jesus, som på korset för vår synd lät offra sig,
Samme Jesus, samme Jesus älskar ännu dig och mig!
Samme Jesus, som nu städse i Guds åsyn för oss står,
Är i evighet densamme, ja, i dag liksom i går! (8)

1, Joh 4:1-42, 2, Mark 1:40-45, 3, Joh 8:2-11, 4, Joh 11:35/
Luk 7:11-16, 5, Joh 6:16-20, 6, Matt 15:30,39, 7, Matt 8:1-26,
8, Hebr 13:8